Bruce Dickinson

Syrran brukar recensera böcker på sin blogg. Det låter kul så jag ska testa det jag också. Den senast lästa boken är en biografi om ”Bruce Dickinson” skriven av Joe Shooman. Den handlar om – surprise surprise – Bruce Dickinson i Iron Maiden. Jag fick tag i den svenska översättningen av boken, som på originalspråk heter det osmidiga ”Bruce Dickinson: Flashing metal with Iron Maiden and flying solo”.

För ett Maiden-fan är det intressant att läsa om Bruces karriär som började i ett gäng band som började på S och fortsatte med Maiden, solokarriär, fäktning, trafikpilotcertifikat och författarskap. Boken är skriven med en stor portion humor och är snabbläst. Det går inte in på djupet utan skrapar mest på ytan av denna mångsysslande sångares historia. Dock har korrekturläsaren slarvat då det finns en hel del stavfel och felskrivna namn (Maidens manager heter Rod Smallwood, på ett eller ett par ställen står det Ron). Huruvida detta är översättarens fel eller författarens låter jag vara osagt. Översättaren har också envisats med att skriva ”dom” istället för ”dem” – något som jag störde mig mycket på i början. Må vara att ”dom” är godkänt i alla skrivregler, jag gillar det inte. Gör om, gör rätt!

Hur som helst så är det en rolig bok som väcker intresset att kolla upp material från Bruces tidiga karriär. En sådan grej är den 8 minuter långa film som Samson, ett av de första band Bruce var med i, gjorde. Den är baserad på historien om Simson – han med det långa håret – med Samsons trummis som super-råddaren Simson som slåss mot onda orangeklädda säkerhetsvakter. Jag hittade filmen på Youtube:  Filmen har en ung och jättesöt Bruce i rollen som sig själv.

Sammanfattningsvis så är det en intressant bok för de som gillar Bruce och/eller Maiden men det hade inte skadat med mer djupgående information om saker och ting. De flesta intervjuer är gjorda med andra personer än Bruce och i de fall Bruce är citerad så kommer det från intervjuer som andra än författaren har gjort. Bruce har ju skrivit ett par böcker så förhoppningsvis skriver han någon gång en bok om sig själv. Den ska jag definitivt läsa!

Grön ärtsoppa 2

En ny version av detta recept.

1 gul lök
3-4 vitlöksklyftor
7-8 dl kycklingbuljong
5 dl frysta gröna ärtor
1-2 dl vitt vin
1-2 msk grädde
salt, peppar

Hacka den gula löken och skiva vitlöken. Fräs i olivolja tills löken är mjuk. Häll i ärtorna och rör runt. Häll i buljongen och vinet. Koka i 5 minuter. Mixa, häll i grädden och smaka av med salt och peppar.

Jag serverade (mig själv) med räkor och knaperstekt bacon i soppan.

Irish coffee-rulle

Bakade detta till fikat på jobbet idag. Receptet hittade jag på nätet någonstans för länge sedan. Riktigt gott, om man gillar whisky.

3 ägg
1,5 dl strösocker
3/4 dl potatismjöl
2 msk kakao
1 tsk bakpulver

Fyllning:
2 dl vispgrädde
4 msk florsocker
3 tsk kaffepulver
1,5 msk whisky

Sätt ugnen på 250 grader. Vispa ägg och socker mycket pösigt. Blanda potatismjöl, kakao och bakpulver. Sikta ner och blanda det med äggvispet.
Lägg ett bakplåtspapper i en långpanna. Bred ut smeten. Grädda mitt i ugnen ca 5 min. Stjälp upp på en lätt fuktad handduk. Pensla pappret med vatten och dra bort det. Låt bottnen kallna under fuktad duk.
Vispa grädden fast med florsocker och kaffepulver. Droppa whiskyn över bottnen. Bred över grädden, rulla ihop och låt rulltårtan ev ligga rullat i papper en liten stund.

Reflektioner:
– Då denna kaka inte innehåller riktigt mjöl så blir ”brödet” väldigt fluffigt och substanslöst. Det är som att äta luft. Det krävs en vass kniv för att skära fina bitar. Själv hade jag nog velat ha den lite kompaktare så nästa gång ska jag prova ett annat recept för brödet.
– Jag hade bara snabbkaffepulver hemma men det funkade utmärkt att använda det. Jag mortlade det först så att det var riktigt finfördelat.
– Använd INTE Laphroaig eller annan rökig whisky om man inte gillar det. Och det går säkerligen bra att minska på mängden också. Nästa gång ska jag pensla på whiskyn för det var inte lätt att droppa över den, mycket whisky hamnade på samma ställe på kakan.

Seventh son of a seventh son

De som känner mig vet att jag älskar Iron Maiden och lyssnar mycket på dem. Nästan uteslutande faktiskt. Maiden har i och för sig på senare tid fått konkurrens av Sabaton, men det gör inget för Iron Maiden gillar också Sabaton. Maiden har släppt ett rätt stort gäng skivor och en av dem är Seventh son of a seventh son som är ett konceptalbum som bygger på myten om att den sjunde sonen till den sjunde sonen skulle besitta övernaturliga krafter (om detta gäller alla sjunde söner till alla sjunde söner eller bara en speciell sådan son vet jag inte). Detta album anses av många vara om inte det bästa så åtminstone ett av Maidens bästa album. Steve Harris själv har sagt att han inte vet varför just detta album blev så populärt (enligt Wikipedia). Det vet jag! Det innehåller ju så många skitbra låtar! Så enkelt är det.

The Clairvoyant är en av kandidaterna till platsen som min absoluta favorit-Maiden-låt. Det spelar ingen roll vilket humör jag är på, så fort jag hör de inledande tonerna till denna låt så blir hela själen lycklig. Den är så snyggt uppbyggd med en ensam gitarr (eller om det är bas) i början, sedan läggs det successivt på bas (eller om det är gitarr), trummor, keyboard och mer gitarr tills låten kommer igång på riktigt. Och sedan är den helt fantastisk ända tills sista tonen har dött ut.
En annan favorit är Can I play with madness. En låt som sprudlar av glädje – tills man lyssnar på texten som är ganska deprimerande. Men det är ju musiken som är viktigast 🙂
Skivan inleds med Moonchild som har ett av metalvärldens bästa intron. Det skulle vara så otroligt kul att få göra ljuset till den låten, om så bara till introt. Mycket blinkande lampor skulle det bli i alla fall. Awesome!
Hela plattan är fantastisk men om jag ska komma med lite kritik så är det att den är för kort.

Dagens reflektion: När den sjunde sonen har släktträff så blir det ett jättestort kalas. Den första sjunde sonens syskon lär ju ha egna barn, och kanske barnbarn, och hans sju, eller fler, barn lär ha egna barn. Frågan är om det ligger i familjen att skaffa massvis med ungar? Tänk om alla syskon i båda generationerna skaffar sju-åtta barn var! Och så har vi ju alla äkta eller oäkta hälfter också. Undrar om de beställer catering eller om de lagar maten själva?

Saker som jag stör mig på, del 1

Eller ”Saker som kan dra åt helvete” som det egentligen borde heta, men skriver jag det så är det väl någon som blir kränkt…

– Folk som avbryter andra människors konversationer. Har ni en fråga – ställ den, om inte – var tyst tills ni har något att tillföra den pågående konversationen.

– Barnvagnar i trängsel. Speciellt de stora pansarvagnsbarnvagnarna. Och de ska alltid parkera mitt där alla människor går *host* Julskyltningen på Liseberg *host*

– Audi och BMW.

– Mygg och knott.

– Optimism.

Återkommer med del 2 någon gång framöver.

Beef jerky del 2

Den andra omgången beef jerky är redan slut 😦
Ändrade lite i receptet den här gången.

1 dl soya
ca 1/2 dl Worchestershiresås (lite mer än 1/2 dl)
3-4 msk teriyakisås
1/2 tsk liquid smoke
1-2 tsk chiliflakes (eller mer, kommer faktiskt inte ihåg)
4-5 pressade vitlöksklyftor
2-3 tsk vitvinsvinäger
svartpeppar

Som i förra receptet är det bara att blanda ihop marinaden, strimla och marinera köttet ett dygn och torka i ugnen på 70-75 grader i 4-6 timmar. Ha ugnsluckan lite på glänt så fukten försvinner.

Smaken blev inte väldigt mycket annorlunda mot omgång 1 men tack vare chiliflakesen fick köttet bättre sting den här gången. Tyvärr var den vitlök jag använde torr och dålig så marinaden fick inte mycket till vitlökssmak. Färskare vitlök borde vara bättre. Vinägern gav nog ingen smak alls.

Trädde upp köttet på cocktailpinnar, det gick att få dit fyra strimlor per pinne, och hängde den i ugnsgallret med en strimla mellan varje ”eker”. På detta vis får man plats med mycket mer kött på samma gång. Jag har bild men har inte orkat ladda upp den till datorn. Det kött som är närmast ugnselementet torkar snabbast och tjocka köttbitar torkar långsammare. Varmluftsugn är att föredra. Jag gjorde så att när det mesta köttet var färdigtorkat efter ca 4 timmar plockade jag ut det. Det kött som inte var klart bredde jag ut på gallret och fortsatte torka.
Var noga med att ha en folieklädd plåt på botten av ugnen för med cocktailpinnemetoden droppar det ner mycket marinad.