Morgon på gymmet

Gick till gymmet och tränade när de öppnade i morse. Trots att det är helgdag så öppnade det kl 6.30. Jag gillar helgdagar för det är mycket lugnare på gymmet då. Idag var det bara jag och en person till där. Körde mitt nya ryggprogram som är skitjobbigt. När jag var klar med det så körde jag arm-programmet också bara för att jag kunde och för att det var lugnt. Armarna tyckte inte att detta var jättekul då jag körde samma program igår. Men det får de ta 🙂 Som grädde på moset sprang jag lite på löpbandet men kunde inte hålla på så länge då jag fick lite svårt att andas. Pollenastma? Dessutom var vänster fotled och höger knä på tjurigt humör. Kanske skulle kolla upp det där?

Träningen är betydligt roligare när jag inte behöver trängas med folk, vänta på maskiner eller bli stressad för att någon vill ha den maskin jag använder för tillfället. I sommar när vi har kortare öppettider på jobbet så kan jag träna på morgonen varje dag! 😀

Löpband

Efter att saker har kommit emellan, så som förkylning, påsk och en oförmåga att åka hem i hyfsad tid från jobbet, så har jag nu kommit igång med träningen igen. Jag har fått ett par nya träningsprogram att komplettera de första två med. Det ena har som enda syfte att snygga till armarna (liiite fåfäng är jag allt) och det andra fokuserar mer på att bara träna ryggen. Mina två första program är mycket mer allsidiga. Armprogrammet har jag kört två gånger. Tricepsarna tycker inte om det. Men de har å andra sidan heller aldrig gjort ett enda vettigt dagsverke i hela sitt liv. Bicepsarna är lite mer samarbetsvilliga men något lata. De ger upp när det börjar gå tungt 😀 Jag har också fått en demonstration av hur löpbanden fungerar så nu vågar jag ge mig på dem. Hade jag provat utan hjälp av en instruktör så hade jag med all sannolikhet trillat av bandet och farit in i väggen bakom. Luriga grejer det där!

Löpbanden har blivit lite av en favoritmaskin. Jag tycker att det är otroligt tråkigt och jobbigt att springa utomhus, framförallt för att jag får svårt att andas efter ett tag. På löpbanden är det betydligt roligare. Idag körde jag intervaller om 2+2 minuter i 9,5 respektive 6,5 km/h i 20 minuter. Jag vet inte hur stor effekt detta har på min kondition, uthållighet och mjölksyratålighet men med tanke på att konditionen och uthålligheten är när noll så borde det inte bli sämre i alla fall 🙂 Om jag ska se någon verklig effekt så kommer jag att behöva öka löphastigheten framöver. Man ska variera tempot så att kroppen inte vänjer sig vid ett och samma tempo. För bra effekt ska man tydligen springa på sitt absoluta max. Jag kan springa fortare än 9,5 km/h men ju snabbare jag springer desto kortare orkar jag hålla på. En kvalificerad gissning är att jag kan hålla på i max 30 sek om jag springer så fort jag kan. Sedan är jag så nära död man kan komma utan att faktisk vara det. Jag fortsätter nog att lunka på i 9,5 km/h som snabbast ett tag till. Det är ett lagom jobbigt tempo 🙂

Kristin på gymmet

Jag har börjat träna på gym! På två träningspass har nästan alla mina fördomar om gym besannats 😀
Men vi tar det från början. Jag har fått för mig att jag ska göra GMU:n. För detta måste jag träna upp mig för konditionen, uthålligheten och styrkan har försämrats sedan jag slutade med fäktningen. Så jag köpte ett träningskort och bokade in några pass med en personlig tränare. Första träffen var mest en analys av vad jag vill med träningen och vilken typ av övningar som kan passa.

I måndags hade jag det första riktiga träningspasset. Gymmet består av tre delar: styrketräningsdelen med diverse olika bänkpressar och andra mördarmaskiner, löpband- och crosstrainerdelen där det även finns en roddmaskin och så rummet där det hålls gruppass som Yoga och sånt. I styrketräningsdelen håller de biffiga killarna till. Och så jag. I måndags höll visserligen ett par moderiktigt klädda tjejer på och meckande med en skivstång. Jag såg dem aldrig lyfta stången men de bytte vikterna på den i alla fall. Alltid nåt 😉

I löpbandsdelen står det ofta tjejer på löpband och crosstrainers. Återstår att notera om de endast håller till där eller om de använder styrkemaskinerna också. Jag misstänker att de inte gör det.

Jag har fått ett träningsprogram som i stort sett handlar om en enda sak: lyfta saker från marken. Dessa övningar syftar till att träna inför GMU-antagningstestet isokai (den som vill veta vad det är kan googla). Samtidigt som jag tränar på att lyfta saker så tränas core-muskulaturen. Det behövs, jag har hållning som en hösäck. Även benen får sig en omgång i benpressen. 10 repetitioner med 30 kg och 8 repetitioner med 40 kg. De sista 5 repetitionerna med 40 kg är sååååå jobbiga. Men det ska jag nog råda bot på. Utöver detta så kör jag lite i crunch-maskinen. Jag hade lika gärna kunnat göra situps på golvet men maskiner är ju roligare att använda. Och så har jag några bålstabilitetsövningar som görs utan maskiner.

Dagens pass körde jag utan PT. Problem nummer 1: jag rodde järnet i roddmaskinen för att jag vill slå min första tid. Roddmaskinen är bara uppvärmning och här borde jag ta det lite lugnare. Problem nummer 2: jag kan inte räkna och får fundera länge på vilka vikter som ska monteras på skivstången för att få rätt totalvikt. Problem nummer 3: jag glömmer att räkna repetitioner. Idag upplevde jag även magmusklernas plötsliga död. I crunch-maskinen under andra omgången så slutade de helt att fungera. De blev väl tjuriga eller nåt. Som straff gjorde jag några extra crunchar efter lite vila 😀

Under träningen kan man inte undgå att höra de biffiga killarnas diskussioner. Det verkar bara röra sig träning i huvudet på dem. Undrar om de bor i gymmet?

Det kan nog bli kul det här 🙂