Damasksmideskurs

Under den gångna veckan var jag på smideskurs på Gränsfors bruk. Gränsfors producerar framförallt högkvalitativa yxor men de håller även kurser. På kurserna produceras något mindre högkvalitativa föremål. Nedan finns bilder på det jag lyckades åstadkomma på kursen. Man kan tycka att resultatet är skralt men man bör ha i åtanke att damasksmide är 90% frustration, 9% väntan och 1% ”wohoo jag lyckades få till nåt”. Dessutom är det hett som i helvetet. För att välla ihop olika stålsorter krävs hög temperatur, närmare bestämt 1200 grader C. Fast temperaturen får inte gå över 1280 grader för då smälter materialet och brinner upp. Det blir lite svettigt att stå vid ässjan när den lilla stålklumpen ska upp i dessa temperaturer. Jag fick en brännskada i pannan på grund av detta 🙂 Ofta när man handsmider damaskusgrejer så går saker sönder och man får börja om helt från början. Ska man pyssla med detta på lite mer regelbunden basis behövs en fjäderhammare eller släggdräng. Det är otroligt svårt och tidsödande att utföra detta för hand ensam. Om man inte är Smidefix då. Även om man tror och är säker på att materialet är ihopvällt korrekt utan smuts kvar mellan stålbitarna så kan man inte vara helt säker förrän man härdar sin kniv. Det är kul när man stoppar ner knivbladet i oljan och det säger krack och kniven har spruckit. I så fall är det bättre att materialet brinner upp medan man håller på att välla ihop det för då har man inte lagt ner en massa tid på att smida till kniven. Men annars är damasksmide jättekul 😉 Från kursen fick jag med mig en inte allt för snygg laminerad* kniv som har mina initialer instansade, en något snyggare damaskuskniv, ett dolkblad (fusksmitt), en damaskerad parerstång till dolken och en knapp till dolken. Jag köpte även med mig ett par nya yxor från butiken.

*Laminerad kniv: ta mjukt järn, värm och böj det dubbelt. Peta in en stålbit med samma bredd mellan järnets lager. Väll ihop och smid ut. Kniven får en hård kärna med mjukt hölje vilket gör att kniven går att slipa vass samtidigt som den är lite flexibel.

En rekommendation till alla som funderar på att gå på smideskurs: ta med flera ombyten med arbetskläder. Man svettas. Mycket. Jag kan dock informera om att denna t-shirt nu är rentvättad.

Parerstång till min dolk som jag gjorde på kursen. Jag fick mycket hjälp med denna, det är därför den ser hyfsat snygg ut 😀 Här är den blankpolerad inför etsningen.

Resultatet av mitt smide. Överst – den färdigetsade parerstången. Mitten – min absolut första kniv som jag har gjort någonsin. Denna är endast laminerad. Underst – mitt livs andra kniv och min första damaskusgrej. Det gula på den är intorkad linolja.

Dolkbladet. Totalt historiskt inkorrekt och mest inspirerad av Sagan om ringen. Denna är fusksmidd, dvs jag slipade fram formen med slipmaskin. Men den är härdad och anlöpt och kan slipas riktigt vass. Hoppas jag. Jag litar inte helt på mina härdningskunskaper.

Knappen till dolken. Fick denna av kursledaren. Jag har bara slipat och polerat den. Dolken kommer att bli något baktung men vad gör det, jag får inte bära omkring på den i alla fall.

Min yxsamling. Köpte två nya under kursen. Uppifrån och ner: klyvyxa i mellanstorlek, jägaryxa, en jägaryxa till inköpt under förra kursen, vildmarksyxa, den lilla yxan som jag gjorde på förra kursen.

Skyttekurs

Om man spenderar tre dagar här:

 

 

 

så kan det se ut så här i jägarexamensbeviset:

 

En dag på skjutbanan

Eller i alla fall ett par timmar.
Hade hyrt älgbanan här hemma ett par timmar idag  för att träna lite rörligt frihandsskytte i lugn och ro. Det ska väl nämnas att jag knappt har satt min fot på en älgbana sedan jag tog jägarexamen. Jag var ingen stjärna på skytte då (en normal serie kunde se ut så här: 5-1, 3, 5, 0) och jag har definitivt inte blivit bättre sedan dess. Med en bössa som är lika tjurig som jag så kan det inte bli annat än inte-så-bra. Första serien blev OK men resten… Låt oss säga att älgarna inte har så mycket att frukta i höst 🙂

Trots detta var det kul att panga även om pipan sköts varmare än vad som egentligen är bra för den. Får väl se till att ge bössan lite kärlek. Men först ska jag sätta en ny omgång beef jerky på marinering. Tror inte att kopparsolventen gör sig bra i marinaden.

Elmia del 2 – en reflektion

Kollade lite på bössor när jag var på Elmia. Det är ju jaktmässa liksom. Det finns fina bössor, det finns fula bössor och så finns det de som är jättefina. De jättefina bössorna har kolvträ som är så vackert att det kan få vem som helst att börja dregla och få ett habegär som inte är av denna världen. Nej, riktigt så extremt är det kanske inte men nästan. Sedan tar man naturligtvis en titt på prislappen, om det finns någon. Habegäret falnar omedelbart. Helt allvarligt! Vem vid sina sinnens fulla bruk köper en bössa för 140 000 kr och tar med den ut i skogen??? Eller ens en för 50 000 kr? Jag menar, man vågar ju inte använda en sådan! Vad ska man ha den till? Den får inte hänga på väggen för jaktvapen måste förvaras i godkänt vapenskåp. Plugga den? Vad är då poängen med att ha den? Så, man köper en bössa för alldeles för mycket pengar och sedan ställer man in den i skåpet? Eller?

De är inte kloka de där…eh…människorna!

Vapengalning?

Jag har kommit fram till att de aktiviteter jag uppskattar mest är de där jag får hantera vapen. Jag har hållit på med långsvärdsfäktning – älskade det,  jag testade bågskytte i torsdags – kommer nog börja träna detta regelbundet- och jag har provat skyttesimulatorn på Virå bruk – jättekul.

Dessa tre aktiviteter har en sak gemensamt: vapen. Vi har svärd, pilbåge och studsare.
Jag vet inte varför det måste vara vapen inblandat för att jag ska trivas men kanske är det för att man inte kan flamsa runt om man hanterar vapen. Man måste hantera vapnen med försiktigthet både för sin egen och för andras skull. Jag gillar inte folk som flamsar. Men sedan är det ju faktiskt så att svärd och pilbåge är skitcoola vapen. Känslan av att hålla ett välvårdat svärd i handen och kunna hantera det (hyfsat) är rätt underbar!

På Virå bruk skjuter man med riktiga vapen och övningsammunition mot djur på en filmduk. Direkt när man träffar visar en röd prick var skottet tog. Jättebra träning  och inga djur kommer till skada. På Virå sprang det runt en liten hund, en kopov-tyskterrier-smålandsstövarkorsning som var alldeles otroligt charmig. Hon fick inte vara med inne i simulatorn.

Bågskyttet i torsdags var första gången jag höll i en pilbåge. Det gick rätt bra. De flesta pilarna satt i tavlan, dock inte samma tavla hela tiden 😀 Men mot slutet lyckades jag samla pilarna så att de bara hade spridning inom samma tavla. Det tar en liten stund att fatta hur man ska sikta. För min del ska jag sikta mot nederkanten av tavlan för att träffa i överkanten. Helknäppt!