2020 – De Introvertas År

eller, Det Bästa Året I Mitt Liv.

För drygt ett år sedan inleddes distansarbete på mitt jobb i och med covid-19-pandemin. Strax efter flyttade Daimler hem till oss för att han skulle få sällskap på dagarna. Det har varit den bästa tiden i mitt liv! Jag kan vara mer effektiv på jobbet, jag slipper pendlingen, jag får vara hemma hela dagarna, jag kan äta delvis färsklagade lunchlådor (nykokt pasta eller potatis till exempel), jag kommer ut några gånger om dagen eftersom Daimler behöver promenader, mitt humör är bättre, jag jobbar i en tyst och behaglig arbetsmiljö, jag har bättre balans mellan jobb och fritid, det är lättare att ta pauser, etc etc. Jag ser bara fördelar med hemarbete. Men jag är också en tämligen introvert person 🙂 Mitt behov av att träffa folk IRL är förhållandevis litet. För min del är det fullt tillräckligt att prata med någon kollega över Teams, eller bara använda Teams-chatten, om jag känner behov av social interaktion.

Det har varit kul att följa diskussionerna kring den sociala distanseringen på exempelvis Facebook där alla extroverta personer går på om hur jobbigt det är att inte få träffa vänner samtidigt som vi introverta stortrivs 😀 Jag kan absolut fortsätta leva så här resten av livet. Det gångna året har visat att jag inte behöver åka någonstans som inte är absolut nödvändigt. T sköter storhandlingen, men inte ens det skulle behövas om det går att beställa hem matvaror. Nu bor vi i och för sig utanför alla leveransområden så vi skulle ändå behöva åka och hämta maten.

En annan trevlig fördel med hemarbetet är att det går att följa naturens växlingar på ett helt annat sätt än om man är på kontoret. Utanför mitt arbetsrum finns det en stor ek och en massa buskar och det är kul att se hur de blir allt grönare när knopparna dyker upp, spricker och blir till blad.

På ett icke-jobbrelaterat plan har den sociala distanseringen också påverkat fritidsaktiviteterna. Sedan strax innan jul har jag varit med på två rollspelskampanjer via mail, ev av dem pågår fortfarande. Play-by-mail är det för mig optimala sättet att spela rollspel. Jag har gott om tid att fundera på hur min gubbe reagerar i olika situationer. Jag slipper sitta stilla på en stol och försöka fokusera på spelet i 6-7 timmar i sträck. Jag kan befinna mig var som helst när jag läser och svarar på mail. Nackdelen är väl att det kan gå lite långsamt när inte alla spelare har möjlighet att läsa och svara på mail flera gånger om dagen, och att jag upplever starka abstinenskänningar när spelet pausas för högtider och annat. Men fördelarna väger absolut upp för nackdelarna.

Jag hoppas att pandemin leder till bättre möjligheter att jobba hemifrån framgent, att personer som fungerar bättre i en icke-social miljö tillåts jobba på distans även efter att pandemin är över. Det ”gamla” sättet att se på arbete är förlegat. Låt de som fungerar bättre hemma jobba hemma och de som vill träffa folk kan vara på kontoret, så blir alla nöjda 🙂

1 år på LiU

Ett år går så fort. Igår var det exakt 1 år sedan jag började jobba på Linköpings universitet. Jag gillar mitt jobb. Jag har världens bästa kollegor och vi har för det mesta väldigt roligt på jobbet. Även om det är segt att gå upp på morgonen ibland så känns det bra att åka till jobbet. Det är en slags känsla av tillfredsställelse över att få hänga med arbetskamraterna och, förhoppningsvis, göra någon nytta samtidigt 🙂

För övrigt så såg jag just en 10-minuters film om Fiore-fäktning på Youtube. Nu vill jag börja fäktas igen. Jag älskar svärd! Synd att min bästa fäktkompis bor så långt bort att vi inte kan träffas och fäktas regelbundet 😦 Att åka till andra sidan Sverige en eller ett par gånger i veckan bara för att veva svärd mot varandra är inte ekonomiskt försvarbart. Tyvärr.

The real walking dead

Jag kollar inte på The Walking Dead. Jag gillar inte zombisar. Däremot kan jag garantera att de inte är något jämfört med mig just nu. Är det någon som är en walking dead så är det jag. Fyra veckor, and counting, med mycket stress på jobbet sätter sina spår. Det spelar ingen roll hur mycket jag sover för jag är ändå minst lika trött när jag vaknar. Humöret är dåligt och jag har inget tålamod med någonting överhuvudtaget. Fast det är ju i och för sig inte så mycket skillnad mot hur det brukar vara 🙂
Däremot har all motivation att göra saker, till exempel laga mat, försvunnit. Det är ju jättebra…med tanke på att jag behöver ha lunchlådor med mig till jobbet. Jag blev inte ens deprimerad när min beef jerky tog slut. Och ingen ny omgång är planerad.

Vanligt folk har som tur är inte så mycket att frukta. Den här zombien äter inte människor. Den håller sig helst för sig själv.

Äntligen helg!

Den här veckan har inte varit rolig. Vi har varit underbemannade på jobbet från onsdag lunch samtidigt som användarna kom tillbaka från semestern och hade miljoner problem som behövde lösas. Att endast vara två när telefonerna går varma är skitjobbigt. Men vi överlevde – nätt och jämt.  Nu märker jag av sviterna från detta ihärdiga pratande med användarna. Hjärnan är helt tom och jag vet inte vad jag håller på med. Jag är ju en sådan där introvert person. Så att ha ett medlemsmöte med båtklubben idag var en riktig höjdare. Gah! Fast det gick bra, jag var bara väldigt trött. Nu ska jag ägna resten av helgen åt att vara enstörig. Har en ny omgång beef jerky på marinering. Om jag hinner så ska jag sätta den på torkning redan idag. Just nu är ugnen upptagen av mat, min lunch. För någon sådan har inte hunnits med att äta än.

Nästa inlägg blir nog om beef jerkyn. Testade med fransyska och betydligt mer vitlök och vitvinsvinäger den här gången. Ett utlåtande med bilder bör inte vara en omöjlighet redan imorgon.

Nytt jobb

Jag har fått ett vikariat på universitetets IT-avdelning fram till mitten av juni och jag börjar redan på torsdag. Idag var jag där och skrev på lite papper och hälsade på de andra som jobbar där. Det kan nog bli riktigt trevligt det här! Jag har ju pluggat på universitetet och det känns kul att komma tillbaka dit och inte behöva plugga. Tjäna pengar är alltid roligare än att plugga 😀