Älggryta Vindaloo

I det senaste numret av Svensk Jakt finns det recept på köttgrytor. Jag har testat receptet på vindaloon dock med nötkött istället för älg. Ville testlaga det för att se att det blev gott innan jag använder älgkött. Receptet finns här och ger en otroligt god gryta. Kör man efter originalreceptet så blir den lite lagom stark så det är fritt fram att krydda med hur mycket cayennepeppar man vill för mer hetta. Tror jag. Eventuellt har min burk med cayennepeppar blivit för gammal och tappat effekt så att förra grytan blev lite mesig.

Nu ska jag göra en ny omgång, åter igen med nötkött. Skillnaden är att jag har grytbitar av ytterlår. Förra gången hade jag högrev. Högrev är utmärkt i grytor då det innehåller en hel del bindväv och annat som sätter extra smak. Ytterlår har inte riktigt dessa egenskaper en jag får helt enkelt prova och kanske koka den längre. Jag skippade för övrigt den färska koriandern. Jag är inte alls förtjust i (färsk) sådan och tycker att den förstör maten.

ICL – ännu längre efter operationen

Nu har det gått 1,5 månad sedan operationen och synen förbättras fortfarande men i så små steg att det knappt märks. De sista ögondropparna slutade jag med strax efter smideskursen. På senaste efterkontrollen hos Memira tyckte de att det såg väldigt bra ut men att ögonen fortfarande är lite svullna (invändigt). Jag har sällan problem att läsa text på datorn och behovet av att blänga på skärmarna har minskat drastiskt. Mörkerseendet är inte på topp än men jag blir inte alls bländad av mötande trafik på samma sätt som innan operationen. Annars är nedsatt mörkerseende och känslighet för bländning vanligt efter en sådan operation. Det kan vara så att mitt mörkerseende faktiskt var dåligt första månaden men eftersom det var ljust både när jag åkte till och från jobbet så märktes det inte. Hade jag gjort operationen mitt i vintern så skulle det nog vara annorlunda.

När man slutar med de sista ögondropparna, som innehåller kortison, så kan ögonen reagera på avsaknaden av kortison. Jag tyckte snarare att ögon inte vande sig vid kortisonet så jag hade inga bekymmer alls med detta. Inte heller har tårvätskans kvalitet försämrats, snarare tvärtom. Jag upplever mindre grusighet än när jag hade glasögon. Det ska dock bli intressant att se hur ögonen känns vid nästa spexfest. Spexfester har en förmåga att börja sent och sluta ännu senare. Jag är för gammal för sena fester och är ofta trött redan när de börjar och ögonen har alltid känts som om ett halvt grustag har bott i dem.

Halofenomenen finns kvar men mest när jag är trött eller det är mörkt och blött ute. Den lite sämre synskärpan på vänsterögat, som jag trodde berodde på att jag petade in en pipett i ögat, har börjat lysa med sin frånvaro. Kanske håller vänsterögat på att komma ikapp höger. Dock blir synen fortfarande lite ”skimrig” sent på kvällen, som om man tittar under vatten.

Som en extra bonus är det fantastiskt att kunna hälsa på hundarna och låta dem slickas i ansiktet utan att få kladdiga glasögon. Sedan kan man ju ha åsikter om hur trevligt det är att hundarna slickas i ansiktet när man vet var de har varit med tungorna 🙂 Att dessutom kunna vara ute i regn och fortfarande se något är också trevligt.