I lördags firade Linköpings Studentspex sin 35:e födelsedag med en hejdundrande jubelfest. Under några dagar före festen, samt samma dag som festen, spelades tre föreställningar av en jubileumsspex. Detta var den första uppsättningen som jag inte var aktivt delaktig i sedan jag började i spexet 2003. Jag är dock med i styrelsen och hade nog med saker att mickla med i lördags då styrelsen bjöd en väldans massa spexare på tårtkalas. Jag bakar aldrig tårtor så att min ”stora” tårta med lemon curd-grädde och hallonmos tog slut gjorde mig otroligt glad. För nu slapp jag ta hem en massa tårta som jag hade behövt äta upp själv 🙂 Just det, spexföreställningen var rolig. De som missade den missade ett kul spex.
Hade sedan lovat att skjutsa lite ljudprylar till Kårallen där festen var. Ljudprylar väger förvånansvärt mycket. Jag bar en av orkesterns monitorer till bilen. En sträcka på kanske 40, max 50 meter. Jag trodde att armarna skulle dö lite. I måndags hade jag en enorm träningsvärk i armar, axlar och övre delen av ryggen. Urk, det märks att jag lade av med fäktningen för alldeles för länge sedan. Det märks också att jag inte bär runt på tunga saker längre. Får nog börja med det igen.
Festen var rolig. Jag tittade lite på LiU:s eget slukhål. Tyvärr var det mörkt och kallt ute, jag hade glömt att ta med min Maglite och balklänningar värmer dåligt, så jag kollade inte så noga. Dessutom slår en omisskännlig doft av avlopp emot en när man närmar sig hålet vilket gör vistelsen lite mindre angenäm. Men jag tittade i alla fall noga på grävmaskinerna som används för att gräva ett ännu större hål där slukhålet först dök upp.