Slut på Spex-13

Har idag städat ur teatern efter spexets framfart där under nästan två månader. Jag gillar att riva ljus så jag brukar alltid se fram emot städningen. Att riva ljuset går mycket snabbare än att rigga, på ca två timmar kan fyra personer ha fått ner allt ljus och packat det i lådor. Det kan gå snabbare också, och det kan gå långsammare. Om det går långsammare så beror det oftast på brist på arbetsledning. Jag är bra på att arbetsleda. Fattas bara annat efter 10 år i spexet 🙂

Så här precis efter spexets slut känns det lite skönt med en massa lediga helger framöver. Jag kan komma till jobbet på måndagen och vara hyfsat pigg. Ingen stress att fixa lunchlådor till kommande vecka. Bilen behöver inte tankas lika ofta etc. Men så blir det mars/april och dags att söka till spexet. Och vad gör man då? Jo, man söker till spexet. För det är ju så roligt. Man kan också få ett psykryck i samband med spexets utflytt och få för sig att skriva synopsis till synopsistävlingen. Jag sitter just nu med ca tusen olika idéer till synopsis. Mitt problem är att jag inte har förmågan att utveckla ideéerna till ett vettigt synopsis som kan bli ett roligt spex. Som ett exempel: jag vill göra ett snöspex, för då kan vi ha en snömaskin så att det kan snöa på scenen. Det är inte så mycket att bygga ett spex av, tyvärr. Men det vore skitcoolt! 😀

Jag ska annonsera på en spexmaillista efter intressenter som kan hjälpa mig med mitt synopsisskrivande. Sedan vinner vi synopsistävlingen och Spex-14 sätter upp ett jätteroligt spex fullt med trams.

Vi ses nästa år!

Förkyld eller?

Hela vintern har jag haft som en slags förkylning som vägrar att bryta ut.  Idag var jag riktigt mosig i huvudet dessutom så förkylningen kanske kommer – till sommaren. Det är störande att befinna sig i detta ”limbo”, särskilt eftersom jag har samma humör som jag brukar ha vid förkylningar, det vill säga lättretlig, ilsken och arg. Idag till exempel hatade jag alla Audisar på vägen hem. Utan annan orsak än att de var Audisar. Och så blev jag skitarg när det inte fanns några normala gafflar i lunchrummet, jag fick ta en liten gaffel. En sådan med tre tänder som, om man är Sheldon Cooper, man inte kan använda äta med eftersom det är en treudd och treuddar är till för att härska över haven. Jag förstår Sheldon. Tur att ingen pratade med mig under lunchen.

Dagens middag fick bli vitlökssoppa och sedan blev det en kopp ingefärste. Inte för att det på något vis hjälper mot eventuella förkylningar men det är en orsak så god som någon att göra vitlökssoppa. För vitlökssoppa är såååå gott!
Eftersom förkylning beror på ett virus så kan man inte bota det med huskurer. Förbannade nästan-förkylning!

Hur man håller sin supporttekniker på gott humör

Ibland behöver man ringa till en kundtjänst av något slag. Det kan gälla felanmälning av bredband, problem med datorn eller fellevererade böcker. Personerna som svarar i telefonen har det som jobb. Att svara i telefonen och ta emot ärenden alltså. Dessa personer är helt vanliga människor och hur konstigt det än kan låta så är det inte deras fel att DU har problem.

När du ringer till kundtjänsten var då hövlig mot den som svarar. Personen är där för att hjälpa dig. Förklara läget, men berätta inte ditt livs historia – supportpersonen skiter fullständigt i den.  Om du har problem med datorn, sitt då vid datorn och ha den igång när du ringer. Annars är det lite som att lämna in bilen på verkstaden utan att ha bilen med sig. Korkat? Ja, självklart.

Om du är sanslöst arg på vad det än må vara du har problem med, behärska ditt raseri! Jag lovar att ju mer du gormar och skriker desto mindre angelägen blir supportpersonen att hjälpa dig. Om personen efter mycket felsökande och försök till att hjälpa dig säger ”tyvärr, jag kan inte hjälpa till mer än så”, acceptera det. I de flesta fall så säger supportpersonen inte så för att jävlas utan för att personen verkligen inte kan hjälpa dig mer. Personen blir inte bättre på problemlösning för att du är otrevlig. Men om du är otrevlig får du troligtvis sämre service än trevliga personer.

Innan du ringer kundtjänst, felsök själv så långt det är möjligt. Gäller problemet datorer, prova att starta om. Du kommer ändå bli ombedd att göra det när du ringer.

När du har kommit fram till kundtjänsten se då till att lyssna på vad supportpersonen säger. Det är få saker som är så irriterande som folk som vill ha hjälp men som inte låter supportpersonen få felsöka. Det är också en bra idé att inte tänka på tusen andra saker. Fokusera på samtalet och lyssna på supportpersonen.

Kan du inte hålla ilskan i schack? Träna självbehärskning! Försök att skaffa empati och sätt dig in i kundtjänstpersonalens situation. Skulle du vilja prata med sådana som du hela dagarna? För det kan jag lova, du är definitivt inte den enda kunden/användaren som kundtjänsten har. Trevliga kunder/användare är roligare att hjälpa än otrevliga.

Kan du ändå inte låta bli att vara otrevlig så var beredd på att du blir pratad om hos kundtjänstpersonalen – och det är inte i några positiva ordalag. Så det så!

Road rage del 2

Egentligen är det mer en betraktelse än rent road rage – jag blev nämligen inte arg just idag men har retat mig på detta vid många andra tillfällen. Lastbilar som kör om lastbilar. Men alltså, hur tänker de? Är de medvetna om hur långt de måste köra för att en lastbil ska komma förbi en annan? Jag kan upplysa dem om det: jättelångt. Hamnar man bakom en omkörande lastbil så märker man av att lastbilen sakta men säkert, i bästa fall, passerar den andra lastbilen. Betraktar man skådespelet från en fast punkt, till exempel uteserveringen på Max i Mjölby, så ser man två lastbilar som ligger sida vid sida under lång tid utan att någon av dem kör det allra minsta fortare än den andra.

Jag har full förståelse för körscheman och tider som måste hållas men jag retar mig på när detta händer dagtid när det är fullt av andra bilar på vägen. Om lastbilar kör om varandra nattetid har väl mindre betydelse för då är det mindre trafik överlag. Med tanke på hur dåligt nästan alla människor kör så kan lastbilar-som-kör-om-lastbilar orsaka en hel del olyckor. Tänk själv om man ligger bakom en lastbil som kör om. Bakom ens egen bil dyker en annan bil upp (en Ådi*, det är alltid en Ådi, eller en BeEmVe) i 130 knyck och bromsar in precis innan de drar rätt in i stötdämparen. Jag tror att de som kör Ådi ser dåligt, eller så har de missat det här med eco-driving. Eller så är de bara dumma i huvudet. Alla vet väl att en lastbil kör i max 90? Eller FÅR köra i max 90. Borde man då inte tänka: ”aha! En lastbil som kör om en lastbil där framme. Bäst jag minskar hastigheten”? Men vad vet jag, de kanske gillar att byta bromsbelägg ofta. Och tanka bilen.

 

*Jag generaliserar en aning men det ligger väldigt mycket i detta. Allt för många som kör Ådi och BMW tror att de äger vägen. Jag brukar oftast köra så fort som hastighetsgränserna medger (kanske liiiite liiiite fortare ibland) men nog f-n kommer Ådisarna och BMW:arna och blåser om i minst 130. Puckon!

Road rage eller Hur Kristin fick tillbaka sitt dåliga humör

Wehey! Jag har fått mitt dåliga humör tillbaka!!!
Det började i morse på väg till jobbet när en mupp inte såg sig för när h*n bytte till min fil vid Tift-avfarten. Tur att jag alltid kör som om alla andra är idioter som inte kan köra bil. För det är de ju. Tack vare min precis nämnda inställning till folk såg jag till att muppjäveln kom in i rätt fil utan att köra på en arg räser-Merca. Sedan körde jag om muppen för denne mupp envisades med att köra i 70 på 110-väg.

Efter jobbet åkte jag hem. Jobbet är inte så mysigt att övernatta på. Jag valde den lite långsammare vägen över Vikingstad då det snöade och jag inte hade lust att köra motorvägen. För folk kan ju inte köra på motorväg när det snöar. Nog för att Vikingstad-vägen är långsam men inte så långsam som den var idag. Fick ligga i kö hela vägen till Mantorp. Varför? Jo för att längst fram låg en epa-traktor. Efter epa-traktorn kom en vanlig traktor. Efter traktorn körde folk som inte vågade köra om. Alltså! Det var inte snöstorm! Det snöade lite lätt. Det går att köra om! Om den som ligger närmast det långsamma fordonet börjar så behöver inte de som kör längre bak köra om 10 bilar i ett svep. För att hålla avstånd kan folk inte heller göra.

Från Mantorp tog jag motorvägen. Och vad finns på motorvägen? Jo, folk som är livrädda för att köra om lastbilar. När det snöar och är bara lite lite kallt så blir motorvägen blöt. Lastbilar stänker upp blötan på vindrutorna på bilarna och då ser man inte vägen. Det är därför man har vindrutetorkare. Och spolarvätska. När dessa skrajsna muppar kör om lastbilar så sänker de hastigheten och smyger förbi de farliga lastbilarna i marginellt högre hastighet än vad lastbilarna själva kör i. Vad blir då effekten? Jo, de får köra i lastbilsstänket under mycket längre tid än om de bara blåser förbi.

Så nu har jag fått lite dåligt humör tillbaka 🙂 Konstigt nog blir jag mest arg på hemvägen. Jag antar att de största vägidioterna inte har vaknat när jag åker till jobbet på mornarna. På vägen till jobbet kan jag utöva zen-körning. Härligt!

Bloggtorka

Jo men det var ju roligt det här. Ingen inspiration till bloggen. Inget att vara arg på. Jaktsäsongen går mot sitt slut och det enda jag har presterat är fyra skott mot en bit kartong. Jobbet är trevligt och bilen går rätt så bra. Jag har ju ingenting att skriva om! Jag började skissa på en redogörelse för varför Murphy är Gud. Alltså, Murphys lag-Murphy. Han som jävlas med allt och alla. Jag tror han jävlas med min blogg nu. Jag har som sagt inget att skriva om. Inte ens om Murphy.

Jag vill lära mig att spela elgitarr för jag vill bli lika bra som killarna i Iron Maiden och Eric Calderone. Och så vill jag ha en katt. Inte för att de två sakerna har ett dugg med varandra att göra.

Ja, just det. Jag har en dator med Windows 8. Jag blir inte helt och hållet klok på Windows 8.

Dö bloggtorka, dö!