2020 – De Introvertas År

eller, Det Bästa Året I Mitt Liv.

För drygt ett år sedan inleddes distansarbete på mitt jobb i och med covid-19-pandemin. Strax efter flyttade Daimler hem till oss för att han skulle få sällskap på dagarna. Det har varit den bästa tiden i mitt liv! Jag kan vara mer effektiv på jobbet, jag slipper pendlingen, jag får vara hemma hela dagarna, jag kan äta delvis färsklagade lunchlådor (nykokt pasta eller potatis till exempel), jag kommer ut några gånger om dagen eftersom Daimler behöver promenader, mitt humör är bättre, jag jobbar i en tyst och behaglig arbetsmiljö, jag har bättre balans mellan jobb och fritid, det är lättare att ta pauser, etc etc. Jag ser bara fördelar med hemarbete. Men jag är också en tämligen introvert person 🙂 Mitt behov av att träffa folk IRL är förhållandevis litet. För min del är det fullt tillräckligt att prata med någon kollega över Teams, eller bara använda Teams-chatten, om jag känner behov av social interaktion.

Det har varit kul att följa diskussionerna kring den sociala distanseringen på exempelvis Facebook där alla extroverta personer går på om hur jobbigt det är att inte få träffa vänner samtidigt som vi introverta stortrivs 😀 Jag kan absolut fortsätta leva så här resten av livet. Det gångna året har visat att jag inte behöver åka någonstans som inte är absolut nödvändigt. T sköter storhandlingen, men inte ens det skulle behövas om det går att beställa hem matvaror. Nu bor vi i och för sig utanför alla leveransområden så vi skulle ändå behöva åka och hämta maten.

En annan trevlig fördel med hemarbetet är att det går att följa naturens växlingar på ett helt annat sätt än om man är på kontoret. Utanför mitt arbetsrum finns det en stor ek och en massa buskar och det är kul att se hur de blir allt grönare när knopparna dyker upp, spricker och blir till blad.

På ett icke-jobbrelaterat plan har den sociala distanseringen också påverkat fritidsaktiviteterna. Sedan strax innan jul har jag varit med på två rollspelskampanjer via mail, ev av dem pågår fortfarande. Play-by-mail är det för mig optimala sättet att spela rollspel. Jag har gott om tid att fundera på hur min gubbe reagerar i olika situationer. Jag slipper sitta stilla på en stol och försöka fokusera på spelet i 6-7 timmar i sträck. Jag kan befinna mig var som helst när jag läser och svarar på mail. Nackdelen är väl att det kan gå lite långsamt när inte alla spelare har möjlighet att läsa och svara på mail flera gånger om dagen, och att jag upplever starka abstinenskänningar när spelet pausas för högtider och annat. Men fördelarna väger absolut upp för nackdelarna.

Jag hoppas att pandemin leder till bättre möjligheter att jobba hemifrån framgent, att personer som fungerar bättre i en icke-social miljö tillåts jobba på distans även efter att pandemin är över. Det ”gamla” sättet att se på arbete är förlegat. Låt de som fungerar bättre hemma jobba hemma och de som vill träffa folk kan vara på kontoret, så blir alla nöjda 🙂

Höst

Sommaren tog slut allt för snabbt och nu är vi mitt uppe i kursstart på jobbet. Det är den mest hektiska perioden på året och det blir lätt långa dagar för att hinna med. Jag räknade ihop min flex för de tre veckor jag har jobbat i höst innan jag gick hem idag: jag har gått plus 23 timmar. Inte undra på att jag känner mig lite sliten. Resterande höst blir tyvärr inte lugnare. Jag har dock tre dagar inplanerade för att sitta i skogen och titta på träd, även kallat älgjakt. Det ger kanske lite återhämtning. När det lugnar sig på jobbet, runt jul-nyår, så hoppas jag hinna med mer C#. Nu hinner jag inte med det mer än på helgerna så det går inte så fort att bygga applikationer. Några födelsedagsfester är inplanerade senare i september. En med medeltidstema. Det blir kul! Skulle helst ha hunnit sy upp lite snygga medeltidskläder till dess men jag är inte tillräckligt bra på att sy snygga saker under tidspress så jag tar det som finns hemma. Sy kjortlar får jag göra något annat år, efter att ringbrynjan är klar kanske 🙂

Nytt år, nya tag

Så var det då ett nytt år igen. Jag tycker inte att det var länge sedan det var nyår. Ett år går fort. Jag brukar bli lite trött vid årets början. Inte så att jag vill sova utan mer trött vid utsikten att det ligger ett helt år framför mig som jag måste ta mig igenom. Det hade väl varit OK om saker och ting kunde variera sig lite men nu är det exakt samma lunk i exakt samma hjulspår i ännu ett år. Kan vi inte skoja till det lite genom att till exempel hoppa över mars och byta plats på juli och augusti någon gång? Det skulle göra livet lite roligare och mer oförutsägbart 😀

På gymmet märks det att det är nytt år. Det har stundtals varit mycket folk där. Nu har jag i och för sig bara tränat två gånger så det är kanske för tidigt att uttala sig om den saken. Jag kör på med mitt första träningsprogram kombinerat med det nya som fokuserar på axlar, bröst och bål. Efter första tillfället med det nya programmet hade jag så ont i armarna och axlarna att jag knappt kunde ta på mig jackan. Jag googlade lite och kom underfund med att det var DOMS jag hade fått. Efter tre dagar så tvär-gick det över. Igår körde jag nästan hela samma program (en övertaggad spännis-kille blockerade en av maskinerna hela tiden jag var där så den fick jag hoppa över) och har bara lite lätt träningsvärk nu. Kul att resultaten märks 🙂

I övrigt så ska jag ägna året åt att göra beef jerky så länge det är hyfsat svalt ute. På sommaren är det ingen höjdare att ha ugnen igång i 8 timmar när det är 25 grader inomhus. Jag ska försöka att inte vara allt för arg på jobbet. Detta kommer hålla max de två första dagarna men sedan är aggressionerna tillbaka igen 😀 Jag ska ta med Daimler till minst ett hägnsläpp i Boda. Jag fortsätter att sikta mot att göra GMU:n och så kanske det blir en Peru-resa.

1 år på LiU

Ett år går så fort. Igår var det exakt 1 år sedan jag började jobba på Linköpings universitet. Jag gillar mitt jobb. Jag har världens bästa kollegor och vi har för det mesta väldigt roligt på jobbet. Även om det är segt att gå upp på morgonen ibland så känns det bra att åka till jobbet. Det är en slags känsla av tillfredsställelse över att få hänga med arbetskamraterna och, förhoppningsvis, göra någon nytta samtidigt 🙂

För övrigt så såg jag just en 10-minuters film om Fiore-fäktning på Youtube. Nu vill jag börja fäktas igen. Jag älskar svärd! Synd att min bästa fäktkompis bor så långt bort att vi inte kan träffas och fäktas regelbundet 😦 Att åka till andra sidan Sverige en eller ett par gånger i veckan bara för att veva svärd mot varandra är inte ekonomiskt försvarbart. Tyvärr.

The real walking dead

Jag kollar inte på The Walking Dead. Jag gillar inte zombisar. Däremot kan jag garantera att de inte är något jämfört med mig just nu. Är det någon som är en walking dead så är det jag. Fyra veckor, and counting, med mycket stress på jobbet sätter sina spår. Det spelar ingen roll hur mycket jag sover för jag är ändå minst lika trött när jag vaknar. Humöret är dåligt och jag har inget tålamod med någonting överhuvudtaget. Fast det är ju i och för sig inte så mycket skillnad mot hur det brukar vara 🙂
Däremot har all motivation att göra saker, till exempel laga mat, försvunnit. Det är ju jättebra…med tanke på att jag behöver ha lunchlådor med mig till jobbet. Jag blev inte ens deprimerad när min beef jerky tog slut. Och ingen ny omgång är planerad.

Vanligt folk har som tur är inte så mycket att frukta. Den här zombien äter inte människor. Den håller sig helst för sig själv.

Äntligen helg!

Den här veckan har inte varit rolig. Vi har varit underbemannade på jobbet från onsdag lunch samtidigt som användarna kom tillbaka från semestern och hade miljoner problem som behövde lösas. Att endast vara två när telefonerna går varma är skitjobbigt. Men vi överlevde – nätt och jämt.  Nu märker jag av sviterna från detta ihärdiga pratande med användarna. Hjärnan är helt tom och jag vet inte vad jag håller på med. Jag är ju en sådan där introvert person. Så att ha ett medlemsmöte med båtklubben idag var en riktig höjdare. Gah! Fast det gick bra, jag var bara väldigt trött. Nu ska jag ägna resten av helgen åt att vara enstörig. Har en ny omgång beef jerky på marinering. Om jag hinner så ska jag sätta den på torkning redan idag. Just nu är ugnen upptagen av mat, min lunch. För någon sådan har inte hunnits med att äta än.

Nästa inlägg blir nog om beef jerkyn. Testade med fransyska och betydligt mer vitlök och vitvinsvinäger den här gången. Ett utlåtande med bilder bör inte vara en omöjlighet redan imorgon.

Dagens gnäll – Java

När man har med datorer att göra stöter man ofta på Java. Java är djävulens påfund, och det säger jag inte bara för att jag hatar Javaprogrammering. Java används i allt. Verkligen ALLT. Och det ställer bara till med problem. Har man ett system som är verksamhetskritiskt så kan man ge sig sjutton på att det inte funkar med den senaste versionen av Java. Då får man ägna massor med tid åt att se till att Java inte  installeras på de datorer som systemet körs på. Irriterande? Något!

Java är skit. Det är fullt med säkerhetshål och därför skickas det ut uppdateringar jämt och ständigt. Jag uppmanar alla systemutvecklare att sluta använda Java. Världen blir en bättre plats att leva på utan Java.

Jag hatar Java. Bort med Java! Jag kommer aldrig ens att åka till Java på semester – bara därför att den heter Java.

Enkäter

Det händer med jämna mellanrum att jag får enkäter skickade till mig och jag brukar oftast svara på dem. Jag har läst statistik och har själv knåpat ihop enkätundersökningar och vet att den som gör undersökningen vill få så många svar som möjligt. Nu hade jag fått en enkät från Jusek som handlade om nåt. Jag vet inte vad. En av frågorna var denna:

Hur tänkte de där? Vad ska man svara om man anser sig vara rättkvalificerad? Eller förutsätter Jusek att alla deras medlemmar är antingen överkvalificerade eller underkvalificerade för sina jobb? Är det så samhället ser ut? Ingen arbetande människa har precis rätt kvalifikationer för sin tjänst? Och om man som jag är felkvalificerad, dvs utbildad systemvetare men jobbar som IT-tekniker? Jag svarade Vet ej för att slippa hamna i en oändlig analys av mina kvalifikationer ställda mot mina arbetsuppgifter. Jag har annat att göra ikväll än att tänka.

Hur man håller sin supporttekniker på gott humör

Ibland behöver man ringa till en kundtjänst av något slag. Det kan gälla felanmälning av bredband, problem med datorn eller fellevererade böcker. Personerna som svarar i telefonen har det som jobb. Att svara i telefonen och ta emot ärenden alltså. Dessa personer är helt vanliga människor och hur konstigt det än kan låta så är det inte deras fel att DU har problem.

När du ringer till kundtjänsten var då hövlig mot den som svarar. Personen är där för att hjälpa dig. Förklara läget, men berätta inte ditt livs historia – supportpersonen skiter fullständigt i den.  Om du har problem med datorn, sitt då vid datorn och ha den igång när du ringer. Annars är det lite som att lämna in bilen på verkstaden utan att ha bilen med sig. Korkat? Ja, självklart.

Om du är sanslöst arg på vad det än må vara du har problem med, behärska ditt raseri! Jag lovar att ju mer du gormar och skriker desto mindre angelägen blir supportpersonen att hjälpa dig. Om personen efter mycket felsökande och försök till att hjälpa dig säger ”tyvärr, jag kan inte hjälpa till mer än så”, acceptera det. I de flesta fall så säger supportpersonen inte så för att jävlas utan för att personen verkligen inte kan hjälpa dig mer. Personen blir inte bättre på problemlösning för att du är otrevlig. Men om du är otrevlig får du troligtvis sämre service än trevliga personer.

Innan du ringer kundtjänst, felsök själv så långt det är möjligt. Gäller problemet datorer, prova att starta om. Du kommer ändå bli ombedd att göra det när du ringer.

När du har kommit fram till kundtjänsten se då till att lyssna på vad supportpersonen säger. Det är få saker som är så irriterande som folk som vill ha hjälp men som inte låter supportpersonen få felsöka. Det är också en bra idé att inte tänka på tusen andra saker. Fokusera på samtalet och lyssna på supportpersonen.

Kan du inte hålla ilskan i schack? Träna självbehärskning! Försök att skaffa empati och sätt dig in i kundtjänstpersonalens situation. Skulle du vilja prata med sådana som du hela dagarna? För det kan jag lova, du är definitivt inte den enda kunden/användaren som kundtjänsten har. Trevliga kunder/användare är roligare att hjälpa än otrevliga.

Kan du ändå inte låta bli att vara otrevlig så var beredd på att du blir pratad om hos kundtjänstpersonalen – och det är inte i några positiva ordalag. Så det så!