Bråvallafestivalen i Norrköping har på bara två år blivit en av de största festivalerna i Sverige. Detta borde vara skäl nog för mig att INTE åka dit. Men när det annonseras att Iron Maiden ska spela där så kan jag inte stanna hemma. Jag gjorde det föra gången de kom till Sverige för då åkte de till Stockholm och Malmö. Alltså, vad är det för fel på Göteborg? Nya (gamla nya? nya gamla) Ullevi är en alldeles utmärkt plats för spelningar. Jag köpte dock inte biljett förrän ett par veckor innan festivalen för jag tvekade in i det längsta. Festivaler är inte min grej. Ståplats och mängder med fulla människor. Dessutom var biljetten inte ett dugg gratis. 995 kr plus 120 kr i parkering. Väldens dyraste Maiden-biljett? Ja, för jag åkte ju inte dit direkt efter jobbet och lyssnade på andra band. Nej, jag var på plats 20.30 ungefär. Det var inga köer alls in, varken på vägen eller i entrén. Gött!
Gick en vända på området och tog sedan plats framför Maidens scen och väntade en timme på att de skulle börja. Det var rätt behagligt att sitta med solen i ryggen och titta på överglada festivalbesökare som definitivt inte såg ut att vara över 18 år. En halvfull kille satte sig bredvid mig och snackade lite. Jag vet inte vad han ville egentligen men han undrade vem som skulle spela och om de var bra. Jag svarade att det var Maiden och att de är bra och att han borde se dem. Vet inte om han stannade för spelningen eller drog vidare 🙂
Spelningen började på utsatt tid och innehöll endast gamla låtar. Några av låtarna var Can I play with madness, Seventh son of a seventh son, Phantom of the opera, Wasted years, The Trooper, Fear of the dark, The number of the beast och Aces high. De körde också Revelations, Sanctuary och Moonchild. Det sägs att den här turnén är den sista då de spelar sina gamla låtar. Jag misstänker dock starkt att de inte helt kommer sluta med dem. The Trooper, Fear of the dark och The number of the beast är sådana klassiker att ingen spelning är komplett utan dem.
Hur bra var då spelningen? Med tanke på att jag inte såg speciellt mycket om jag inte ställde mig på tå och försökte hitta en lucka mellan alla långa människor som stod framför mig så var det visuella helt värdelöst. Det fanns två små storbildsskärmar på var sida om scenen men de skymdes stundtals också av publiken. Ljudet var det dock inget fel på. Ståplats är jobbigt men Maiden har en fantastisk förmåga att få två timmar att gå snabbt. Ibland är det bra, ibland är det dåligt. Den här gången var jag tacksam för att de två timmarna gick snabbt.
Sammanfattning: Maiden är ju alltid värda att betala för att se men det är inte värt 995 kr för att inte riktigt se dem. Allt som allt kan man väl säga att det gick plusminus noll. Nu har jag dessutom upplevt en festival. Då behöver jag inte åka på festival igen. Fast kanske att jag åker på Sweden Rock någon gång. Om det är några bra band som kommer dit, till exempel Iron Maiden eller Sabaton.
Maten, jakten, djuren och livet i allmänhet 