Nördhelg

Ju äldre jag blir desto roligare är det att nörda in på saker och ting för om någon ifrågasätter nörderiet är det bara att hävda att man är excentrisk 😀 Just nu är det rollspel och ringbrynjan som är mina aktiva nördområden. I helgen var jag i Borås för en, visade det sig, total nördhelg. Vi inledde på fredagen med att spela Eon i 7 timmar. Till skillnad från alla andra speltillfällen så fokuserade vi på att rollspela snarare än att slå tärningar mot våra gubbars färdigheter. Att i karaktär berätta om en händelse istället för att slå mot värdet på berättarkonst gör det hela så enormt mycket mer realistiskt. Låter det nördigt? Det är det också. Och jättekul! 🙂

På lördagen så höll jag och Gunnar ett fäktningspass som skulle vara ett prova-på-pass men det kom så få deltagare så vi fick möjlighet att fäktas en del själva. På vägen dit diskuterade vi två av övningarna och hur man utförde dem men kom fram till att det borde sitta i muskelminnet. Tydligen kan muskelminnet bli senilt för inte sjutton kom vi ihåg så mycket. Efter lite labbande så löste vi dock detta. Jag märkte vilken orutin jag har på fäktningen. Som ett exempel slog jag mig själv i huvudet med mitt eget svärd under utförandet av ett försvar 😀 Att få svärd i huvudet är inte helt och hållet behagligt, oavsett vem som håller i det. Nästa gång ska jag ha fäktmasken på mig.

Jag hade med mig alla tre svärd (rapiren räknar jag inte som ett svärd även om det tekniskt sett är det) för att prova de nya. Då jag bara har ett svärdsfodral, som endast rymmer ett långsvärd, för transport så lindade jag in de andra två i min stora mantel och drog spännband runt. Manteln sydde jag för flera år sedan för att jag ville ha en stor svart mantel. Jag hade helt glömt hur astung manteln är. Den väger lika mycket som två svärd tillsammans. Inte undra på att innebandyväskan jag har som svärdsväska började gå sönder. När manteln ändå var med så provade jag några huggövningar med manteln på mig och den var inte alls lika mycket i vägen som jag hade trott. Coolt!

Efter fäktningen besöktes ett spelkonvent. Jag köpte tärningar som jag inte har något behov av mer än att de kan vara kul att ha. Spelkonvent är för övrigt intressanta… 😉

Resten av tiden pratade vi om Eon och alla tusen planer vi har för nästa år. Det kommer att bli hektiskt med fler rollspelshelger, syhelger för att sy upp medeltidskläder som vi ska ha om vi nu åker till medeltidsveckan i Visby, fäkthelger, semester i Hälsingland kombinerat med fäktning, Iron Maiden-spelning i Göteborg och mycket annat. Dessutom ska jag göra klart ringbrynjan. Jag tror inte att det kommer bli ett av mina mer använda vardagsplagg. Jag kollade lite på Gunnars ringbrynja för att se åt vilket håll raderna går. Den är såååå tung. Min kommer förmodligen att bli något mindre men det är ändå många kilon som ska hängas på axlarna. Jag behöver en gambeson. En sådan kanske ska sys upp också. Eller inte. Det finns att köpa också 🙂 Om jag alls blir klar med härket. Det enda jag hann göra i helgen var att lägga till en rad med fem femmor till min lilla bit väv.

1 år på LiU

Ett år går så fort. Igår var det exakt 1 år sedan jag började jobba på Linköpings universitet. Jag gillar mitt jobb. Jag har världens bästa kollegor och vi har för det mesta väldigt roligt på jobbet. Även om det är segt att gå upp på morgonen ibland så känns det bra att åka till jobbet. Det är en slags känsla av tillfredsställelse över att få hänga med arbetskamraterna och, förhoppningsvis, göra någon nytta samtidigt 🙂

För övrigt så såg jag just en 10-minuters film om Fiore-fäktning på Youtube. Nu vill jag börja fäktas igen. Jag älskar svärd! Synd att min bästa fäktkompis bor så långt bort att vi inte kan träffas och fäktas regelbundet 😦 Att åka till andra sidan Sverige en eller ett par gånger i veckan bara för att veva svärd mot varandra är inte ekonomiskt försvarbart. Tyvärr.

Vapengalning?

Jag har kommit fram till att de aktiviteter jag uppskattar mest är de där jag får hantera vapen. Jag har hållit på med långsvärdsfäktning – älskade det,  jag testade bågskytte i torsdags – kommer nog börja träna detta regelbundet- och jag har provat skyttesimulatorn på Virå bruk – jättekul.

Dessa tre aktiviteter har en sak gemensamt: vapen. Vi har svärd, pilbåge och studsare.
Jag vet inte varför det måste vara vapen inblandat för att jag ska trivas men kanske är det för att man inte kan flamsa runt om man hanterar vapen. Man måste hantera vapnen med försiktigthet både för sin egen och för andras skull. Jag gillar inte folk som flamsar. Men sedan är det ju faktiskt så att svärd och pilbåge är skitcoola vapen. Känslan av att hålla ett välvårdat svärd i handen och kunna hantera det (hyfsat) är rätt underbar!

På Virå bruk skjuter man med riktiga vapen och övningsammunition mot djur på en filmduk. Direkt när man träffar visar en röd prick var skottet tog. Jättebra träning  och inga djur kommer till skada. På Virå sprang det runt en liten hund, en kopov-tyskterrier-smålandsstövarkorsning som var alldeles otroligt charmig. Hon fick inte vara med inne i simulatorn.

Bågskyttet i torsdags var första gången jag höll i en pilbåge. Det gick rätt bra. De flesta pilarna satt i tavlan, dock inte samma tavla hela tiden 😀 Men mot slutet lyckades jag samla pilarna så att de bara hade spridning inom samma tavla. Det tar en liten stund att fatta hur man ska sikta. För min del ska jag sikta mot nederkanten av tavlan för att träffa i överkanten. Helknäppt!