Under den gångna veckan var jag på smideskurs på Gränsfors bruk. Gränsfors producerar framförallt högkvalitativa yxor men de håller även kurser. På kurserna produceras något mindre högkvalitativa föremål. Nedan finns bilder på det jag lyckades åstadkomma på kursen. Man kan tycka att resultatet är skralt men man bör ha i åtanke att damasksmide är 90% frustration, 9% väntan och 1% ”wohoo jag lyckades få till nåt”. Dessutom är det hett som i helvetet. För att välla ihop olika stålsorter krävs hög temperatur, närmare bestämt 1200 grader C. Fast temperaturen får inte gå över 1280 grader för då smälter materialet och brinner upp. Det blir lite svettigt att stå vid ässjan när den lilla stålklumpen ska upp i dessa temperaturer. Jag fick en brännskada i pannan på grund av detta 🙂 Ofta när man handsmider damaskusgrejer så går saker sönder och man får börja om helt från början. Ska man pyssla med detta på lite mer regelbunden basis behövs en fjäderhammare eller släggdräng. Det är otroligt svårt och tidsödande att utföra detta för hand ensam. Om man inte är Smidefix då. Även om man tror och är säker på att materialet är ihopvällt korrekt utan smuts kvar mellan stålbitarna så kan man inte vara helt säker förrän man härdar sin kniv. Det är kul när man stoppar ner knivbladet i oljan och det säger krack och kniven har spruckit. I så fall är det bättre att materialet brinner upp medan man håller på att välla ihop det för då har man inte lagt ner en massa tid på att smida till kniven. Men annars är damasksmide jättekul 😉 Från kursen fick jag med mig en inte allt för snygg laminerad* kniv som har mina initialer instansade, en något snyggare damaskuskniv, ett dolkblad (fusksmitt), en damaskerad parerstång till dolken och en knapp till dolken. Jag köpte även med mig ett par nya yxor från butiken.
*Laminerad kniv: ta mjukt järn, värm och böj det dubbelt. Peta in en stålbit med samma bredd mellan järnets lager. Väll ihop och smid ut. Kniven får en hård kärna med mjukt hölje vilket gör att kniven går att slipa vass samtidigt som den är lite flexibel.
En rekommendation till alla som funderar på att gå på smideskurs: ta med flera ombyten med arbetskläder. Man svettas. Mycket. Jag kan dock informera om att denna t-shirt nu är rentvättad.
Parerstång till min dolk som jag gjorde på kursen. Jag fick mycket hjälp med denna, det är därför den ser hyfsat snygg ut 😀 Här är den blankpolerad inför etsningen.
Resultatet av mitt smide. Överst – den färdigetsade parerstången. Mitten – min absolut första kniv som jag har gjort någonsin. Denna är endast laminerad. Underst – mitt livs andra kniv och min första damaskusgrej. Det gula på den är intorkad linolja.
Dolkbladet. Totalt historiskt inkorrekt och mest inspirerad av Sagan om ringen. Denna är fusksmidd, dvs jag slipade fram formen med slipmaskin. Men den är härdad och anlöpt och kan slipas riktigt vass. Hoppas jag. Jag litar inte helt på mina härdningskunskaper.
Knappen till dolken. Fick denna av kursledaren. Jag har bara slipat och polerat den. Dolken kommer att bli något baktung men vad gör det, jag får inte bära omkring på den i alla fall.
Min yxsamling. Köpte två nya under kursen. Uppifrån och ner: klyvyxa i mellanstorlek, jägaryxa, en jägaryxa till inköpt under förra kursen, vildmarksyxa, den lilla yxan som jag gjorde på förra kursen.
Maten, jakten, djuren och livet i allmänhet 