Sabaton – The Last Stand

Sabaton har släppt ett nytt album nu i veckan. Jag fick mitt exemplar igår. Har nu lyssnat igenom det några gånger och tänkte skriva ihop någon slags recension.

Så, Sabaton. Power metal från Falun. Bombastiskt, svulstigt, krigsteman. Senaste albumet handlade om hjältar och det nya handlar om mer eller mindre kända sista strider. De behåller sitt karaktäristiska sound, det hörs att det är Sabaton. Det är som nämnt bombastiskt och svulstigt. Låtar som sätter sig på hjärnan. Joakim Brodéns speciella röst. Power metal när den är som bäst 😀 Vad mer kan man begära? När de släppte Carolus Rex tyckte jag att det var det bästa de hade gjort. Sedan kom Heroes och Carolus Rex fick en konkurrent. Nu är de tre som slåss om titeln Bästa Sabaton-album.

A higher call

Här kommer så en recension av A higher call av Adam Makos.

Boken tar sin början när Franz Stigler är i tolvårsåldern och flyger ett hemmabyggt litet glidflygplan med ett inte allt för lyckat resultat. Vidare följer handlingen hans uppväxt och det som fick honom att börja flyga och senare bli jaktpilot under andra världskriget. Av boken handlar ca 3/4 om Franz, för som Charlie Brown sade till Adam Makos: i den här berättelsen är det Franz som är den verklige hjälten.

Franz flög i Afrika och på Sicilien innan han kom hem till Tyskland för att flyga mot ”the four motors”, de Flygande Fästningarna alltså. Här får man som läsare möta Charlie Brown och hans besättning., dock med betydligt mindre detaljerad bakgrundsinformation. Det är inget som stör handlingen, deras bakgrunder spelar mindre roll för den händelse som skulle utspelas över Tyskland ett halvår senare.

Halvvägs genom boken är Ye Olde Pub ute på sitt första uppdrag med Charlie och hans besättning. De blir svårt sönderskjutna, kommer på efterkälken, kommer i spinn, lyckas häva spinnen och försöker mödosamt ta sig hem till England. Då dyker Franz upp. Som läsare får man inblick i både Franz och ett flertal av amerikanernas tankar och funderingar medan Franz flyger sida vid sida med dem ut över Nordsjön (Franz närvaro förhindrade att Fästningen blev nedskjuten av luftvärnskanonerna vid kusten). När toppskytten börjar rikta sina kulsprutor mot Franz, de enda som fungerade på flygplanet, så beslöt sig Franz för att han hade gjort sitt, gjorde honnör och flög tillbaka hem. Här börjar den bästa delen av boken. Den berättar om Charlies och Franz resterande tid i kriget och hur incidenten den 20 december påverkade dem fram tills de träffas 40 år senare.

Boken är mycket bra men ingen nagelbitare. Man är fullt medveten om att båda överlever, embryot till boken skrevs 2004, men berättelsen är djupt rörande och den ger bland annat en intressant inblick i vad de tyska piloterna tyckte om nazisterna och Göring (om honom tyckte de inte 🙂 ). Det är sådana här berättelser som gör andra världskriget intressant. För min del, som har kollat på filmen Memphis Belle massvis av gånger, så är det givande att få beskrivet hur genomgångarna inför uppdragen gick till, det gäller även konversationer och rutiner i Fästningarna.  Memphis Belle har fångat detta nästan exakt så som det beskrivs i boken, vilket gör att boken blir mer levande när scener från filmen spelas upp i huvudet. Så mitt tips är att kolla på Memphis Belle ett par gånger, den är definitivt värd det, och sedan läsa boken. När man kommer till kapitlet The lives of nine så kan man kollar på Memphis Belle igen innan man fortsätter läsa.

Sammanfattningsvis så är A higher call en bok som borde läsas av alla som är intresserade av andra världskriget, rörande historier, flygplan – i synnerhet B17:ar, eller bara vill få bättre grepp om det vanliga folkets (och piloternas) inställning till en viss mustaschprydd herre och hans entourage. Den borde vara standard att läsa i skolan, för till skillnad från de flesta historieböcker så är denna bra.

Man kan också lyssna på Sabatons No bullets fly (musikvideo med scener från bland annat Memphis Belle). Skitbra låt!

Seventh son of a seventh son

De som känner mig vet att jag älskar Iron Maiden och lyssnar mycket på dem. Nästan uteslutande faktiskt. Maiden har i och för sig på senare tid fått konkurrens av Sabaton, men det gör inget för Iron Maiden gillar också Sabaton. Maiden har släppt ett rätt stort gäng skivor och en av dem är Seventh son of a seventh son som är ett konceptalbum som bygger på myten om att den sjunde sonen till den sjunde sonen skulle besitta övernaturliga krafter (om detta gäller alla sjunde söner till alla sjunde söner eller bara en speciell sådan son vet jag inte). Detta album anses av många vara om inte det bästa så åtminstone ett av Maidens bästa album. Steve Harris själv har sagt att han inte vet varför just detta album blev så populärt (enligt Wikipedia). Det vet jag! Det innehåller ju så många skitbra låtar! Så enkelt är det.

The Clairvoyant är en av kandidaterna till platsen som min absoluta favorit-Maiden-låt. Det spelar ingen roll vilket humör jag är på, så fort jag hör de inledande tonerna till denna låt så blir hela själen lycklig. Den är så snyggt uppbyggd med en ensam gitarr (eller om det är bas) i början, sedan läggs det successivt på bas (eller om det är gitarr), trummor, keyboard och mer gitarr tills låten kommer igång på riktigt. Och sedan är den helt fantastisk ända tills sista tonen har dött ut.
En annan favorit är Can I play with madness. En låt som sprudlar av glädje – tills man lyssnar på texten som är ganska deprimerande. Men det är ju musiken som är viktigast 🙂
Skivan inleds med Moonchild som har ett av metalvärldens bästa intron. Det skulle vara så otroligt kul att få göra ljuset till den låten, om så bara till introt. Mycket blinkande lampor skulle det bli i alla fall. Awesome!
Hela plattan är fantastisk men om jag ska komma med lite kritik så är det att den är för kort.

Dagens reflektion: När den sjunde sonen har släktträff så blir det ett jättestort kalas. Den första sjunde sonens syskon lär ju ha egna barn, och kanske barnbarn, och hans sju, eller fler, barn lär ha egna barn. Frågan är om det ligger i familjen att skaffa massvis med ungar? Tänk om alla syskon i båda generationerna skaffar sju-åtta barn var! Och så har vi ju alla äkta eller oäkta hälfter också. Undrar om de beställer catering eller om de lagar maten själva?