Nörderi

De som är kompis med mig på Facebook vet redan att jag köpte en bas (elbas) i veckan. Exakt vad jag ska ha den till är oklart men den är förvånansvärt kul att göra ljud med 🙂 För det är på den nivån jag är. Har försökt följa tab sheets för Iron Maidens The Clairvoyant men det låter inte ens i närheten av originalet. I och för sig är Maidens låtar dåliga nybörjarlåtar men man måste ju sikta högt 🙂

Nu har jag ägnat en massa tid åt att leta elbas-kurser för att komma igång snabbare och få in någon bra teknik. Resultatet är nedslående. Det finns inte en enda kurs i hela Östergötland. Dåligt! Om någon känner någon som känner någon som är bra på att spela bas och som håller (privat)lektioner så hojta till. Mjölby och Linköping är lämpliga orter att vara på.

Jag har haft basen i tre dagar och redan nördat in på basist”livet”. Förstärkare, sladdar och en vägghållare har beställts. Axelrem, nya strängar och diverse annat smått och gott ska inhandlas. På Youtube finns både roliga och informativa klipp, som dessa två:

12 types of metal bass players del 1 och 12 types of metal bass players del 2
De är jätteroliga! Tänkte själv sikta på The Doom Lord (del 2) till att börja med och sedan The Heavy Metal Hero (del 1) när jag har kommit en bit på väg. Vem vet var detta nya nörderi slutar. Har ju en del annat nörderi att ägna tiden åt också. Ringbrynjan till exempel. Den ligger lite på is då jag inte har kunnat motivera mig att åka till Söderköping och köpa mer ringar. Men vilken dag som helst ska jag återuppta byggandet 😉

Iron Maiden-bilder

Några halvdåliga bilder från The Raven Age, Opeth och Iron Maiden på Ullevi.

The Raven Age var först ut. Solen gjorde det svårt att fota.

The Raven Age i motljus

Sedan kom Opeth, ”hissmusiken innan Maiden”.

Opeth

Maiden öppnade med If eternity should fail. Bruce har förvånansvärt normala scenkläder på den här turnén.

If eternity should fail

The Trooper med obligatorisk uniform och flagga.

The Trooper

Lilla Eddie var självklart med. Bruce slet ut hans hjärta och kastade ut det i publiken 🙂

Lilla Eddie

Stora Eddie dök också upp, bokstavligt talat.

Stora Eddie

Bara en helt vanlig suddig bild av Maiden. Från vänster: Dave, Adrian, Steve och Janick. Bakom de guldfärgade trummorna finns Nicko. Bruce är någon annanstans.

Iron Maiden

En av de sista låtarna. Jag vill få det till att det var Fear of the dark men tror att det nog var The number of the beast som hade grönt ljus. Number var extranummer och bilden togs mot slutet av spelningen. Fear of the dark hade nog Stora Eddie när jag tänker efter.

The number of the beast

Ullevi var inte fullsatt men det var ändå en handfull folk där, 54 000 st ungefär.

Ullevi

Iron Maiden 2016

Det bör inte ha undgått någon att Iron Maiden har varit i Sverige igen. Eller så har det det. Det pågår ett fotbollsjippo någonstans i världen och sånt tycker visst folk är intressant. Men inte jag! Jag var på Ullevi och kollade på världens bästa metalband istället. Betydligt roligare 🙂 Senast de var i Göteborg var 2011 och då satt jag på sektion O vilket är ganska långt bort från scenen. Till i år hade jag fått tag på bättre biljetter på sektion L så nu gick det att se folk på scenen och inte bara på storbildsskärmarna.

Jag och mitt konsertsällskap var på plats redan vid 17-tiden efter att ha handlat merchandise och käkat burgare på takterrassen till ett hotell.  Har man betalat över 800 kr för en biljett så vill man ju se förbanden också. I det här fallet var det The Raven Age och Opeth. The Raven Age lyssnade jag på en hel del i höstas men då fanns bara fyra låtar ute. Nu spelade de även tre nya låtar. Gitarristen George Harris (japp, son till Steve Harris i Maiden) hade en Bråvalla-t-shirt på sig 🙂 Sångaren var lite lik Ewan McGregor i Star Wars 2 och 3.
Opeth körde bara låtar som jag inte hade hört tidigare, vad jag kan minnas. Deras mellansnack var intressant. Snack om att vara ”hissmusik innan Maiden” och annat lustigt 🙂 Att få se hur en dödsmetall-sångare ser ut när han growlar var roligt 😀

Vid 21-tiden gick Maiden på och inledde med If eternity should fail. Mäktigt! De blandade nya låtar med äldre material som Powerslave, Fear of the dark, The Trooper, Hallowed be thy name och Blood brothers. Maiden levererar alltid schyssta shower och den här gången var inget undantag. Bruce far runt och är överallt, Janick spexar och Dave och Adrian imponerar med sitt gitarrspel. Maiden är fantastiska! Det hade varit perfekt om inte för två saker: folk och ljudet.

För att börja med ljudet. Det var helskumt. Diskanten försvann stundtals så sången knappt hördes. Man kan likna det vid en högtalare som svänger fram och tillbaka på så sätt att fronten ibland är riktad bort från lyssnaren. Musiken hördes alltså men inte bra. Jag upplevde att det var på samma sätt under förbanden men inte lika uttalat som när Maiden spelade. Tydligen upplevde folk på innerplan samma sak så det hade sannolikt inget med högtalarnas position i förhållande till läktarna att göra. Mycket märkligt. Förra gången, 2011, var ljudet betydligt bättre.

Och så folket. Alltså folk! Vad är det för fel på dem?!? Har man köpt dyra biljetter för att se ett av världens största band så är man på plats i tid och sitter kvar på sin plats under giget. Om ens främsta syfte är att dricka öl och äta popcorn så får man det betydligt billigare hemma eller möjligtvis på festival (35 kr för en läsk är hutlöst dyrt, jag vill inte ens gissa vad ölen gick på). Somliga, ca 20 personer, sprang fram och tillbaka i trappan – vid vilken jag och mitt sällskap satt – för att köpa öl, korv och popcorn under hela spelningen. Jag funderade på att likna dem vid yra höns men jag tror att yra höns är betydligt bättre organiserade än dessa ca 20 individer. Och när man anländer till arenan, i god tid innan bandet drar igång!, så letar man snabbt upp sin plats. Står man i trappan och är virrig så står man i vägen för de (mig) som vill se det som händer på scenen. Ja, det finns de som VILL se förbanden. Suck…
Men annars var kvällen en höjdare 😉

En Maiden-tröja inhandlades innan spelningen

Några fler bilder från igår kommer förmodligen att laddas upp här men jag glömde laddaren till jobbtelefonen på jobbet och så jag kan inte överföra bilderna.

Lycka kan inte…

…köpas för pengar, säger folk. De har fel. Lycka kan visst köpas för pengar 🙂

4 kg lycka är inte gratis

Maiden-biljetter: 1640 kr ren lycka

I rest my case.

Maiden på Bråvalla

Bråvallafestivalen i Norrköping har på bara två år blivit en av de största festivalerna i Sverige. Detta borde vara skäl nog för mig att INTE åka dit. Men när det annonseras att Iron Maiden ska spela där så kan jag inte stanna hemma. Jag gjorde det föra gången de kom till Sverige för då åkte de till Stockholm och Malmö. Alltså, vad är det för fel på Göteborg? Nya (gamla nya? nya gamla) Ullevi är en alldeles utmärkt plats för spelningar. Jag köpte dock inte biljett förrän ett par veckor innan festivalen för jag tvekade in i det längsta. Festivaler är inte min grej. Ståplats och mängder med fulla människor. Dessutom var biljetten inte ett dugg gratis. 995 kr plus 120 kr i parkering. Väldens dyraste Maiden-biljett? Ja, för jag åkte ju inte dit direkt efter jobbet och lyssnade på andra band. Nej, jag var på plats 20.30 ungefär. Det var inga köer alls in, varken på vägen eller i entrén. Gött!

Gick en vända på området och tog sedan plats framför Maidens scen och väntade en timme på att de skulle börja. Det var rätt behagligt att sitta med solen i ryggen och titta på överglada festivalbesökare som definitivt inte såg ut att vara över 18 år. En halvfull kille satte sig bredvid mig och snackade lite. Jag vet inte vad han ville egentligen men han undrade vem som skulle spela och om de var bra. Jag svarade att det var Maiden och att de är bra och att han borde se dem. Vet inte om han stannade för spelningen eller drog vidare 🙂

Spelningen började på utsatt tid och innehöll endast gamla låtar. Några av låtarna var Can I play with madness, Seventh son of a seventh son, Phantom of the opera, Wasted years, The Trooper, Fear of the dark, The number of the beast och Aces high. De körde också Revelations, Sanctuary och Moonchild. Det sägs att den här turnén är den sista då de spelar sina gamla låtar. Jag misstänker dock starkt att de inte helt kommer sluta med dem. The Trooper, Fear of the dark och The number of the beast är sådana klassiker att ingen spelning är komplett utan dem.

Hur bra var då spelningen? Med tanke på att jag inte såg speciellt mycket om jag inte ställde mig på tå och försökte hitta en lucka mellan alla långa människor som stod framför mig så var det visuella helt värdelöst. Det fanns två små storbildsskärmar på var sida om scenen men de skymdes stundtals också av publiken. Ljudet var det dock inget fel på. Ståplats är jobbigt men Maiden har en fantastisk förmåga att få två timmar att gå snabbt. Ibland är det bra, ibland är det dåligt. Den här gången var jag tacksam för att de två timmarna gick snabbt.

Sammanfattning: Maiden är ju alltid värda att betala för att se men det är inte värt 995 kr för att inte riktigt se dem. Allt som allt kan man väl säga att det gick plusminus noll. Nu har jag dessutom upplevt en festival. Då behöver jag inte åka på festival igen. Fast kanske att jag åker på Sweden Rock någon gång. Om det är några bra band som kommer dit, till exempel Iron Maiden eller Sabaton.

Köttgryta med Trooper ale

Denna köttgryta är inspirerad av två andra köttgryterecept. Jag har tagit de delar jag tyckte bäst om i de båda recepten och gjort ett eget. Ölet är Iron Maidens öl som Bruce har varit involverad i ett ta fram. Det var helt OK att dricka, säger jag som inte gillar öl, och det var ännu bättre i köttgryta.

Trooper-gryta
ca 1 kg benfritt långkokskött, ex bog eller högrev
2-3 paket bacon
10-12 schalottenlökar
1 vitlök, ca 10-12 klyftor
1 flaska Trooper ale eller annat öl
3 köttbuljongtärningar
3-4 msk tomatpuré
1 morot
2-4 stjälkar selleri
200 g kantareller
salt och peppar
ev vatten för spädning

Skala och grovhacka schalottenlök och vitlök – den kommer ändå att smälta ut i vätskan under tillagningen så det är onödigt att lägga en massa tid på att finhacka den. Låt bli att putsa köttet utan skär det bara som det är i 1×1 cm kuber. Skär baconet i bitar. Fräs löken i smör i en stekpanna på låg- till medelvärme tills den blir mjuk och genomskinlig. Häll över till en gryta som är uppvärmd på medelvärme och med smör i botten. Låt löken fortsätta tillagas medan köttet bryns. Bryn köttet i omgångar och lägg över till grytan allt eftersom det blir klart. Stek baconet. Det behöver inte bli knaperstekt för under tiden grytan kokar kommer det ändå att bli mjukt igen. Lägg över baconet i grytan. Sänk värmen och häll i ölet i stekpannan och vispa ur den. Häll över till grytan. Tillsätt tomatpuré och buljongtärningar. Låt grytan puttra på låg värme under lock i 2 timmar. Rör om då och då. Skala och skär potatisen i små bitar, skala och skär moroten i tunna stavar, skiva sellerin och rensa svampen och dela stora svampar i mindre bitar. När grytan har kokat i 2 timmar tillsätts potatisen som får koka tills den är lagom klar. Stek svampen i torr panna ca 5 minuter och tillsätt lite smör när svampen börjar bli klar. Häll i svampen i grytan. Tillsätt morot och selleri när 5-10 minuter återstår av potatisens koktid. Salta och peppra och späd eventuellt med lite vatten. Ät som den är, allt finns ju i grytan.

Denna gryta blev verkligen jättegod! Jag trodde att den skulle få en lite besk smak av ölet men beskan försvann under kokningen. Nästa gång ska jag hoppa över grönsakerna. Grytan var i stort sett perfekt innan de tillsattes och den goda smaken på spadet dämpades eller försvann efter att grönsakerna hade slängts i.

Att inte putsa köttet innan tillagning ger grytan mycket smak. Kött i sig smakar inte mycket utan det är fettet som är smakbärare. Mycket smak sitter dessutom i bindväven som smälter ut under tillagningen och ger smak. Långkokskött som högrev och bog innehåller mycket bindväv, det är därför det lämpar sig så bra och blir så gott i grytor. Putsa inte bort det som ger smak!

En trevlig helg

Åkte med Daimler på kopvovklubbens KM i viltspår i lördags. Inte för att själva tävlingen var speciellt viktig men för att träffa andra kopovar och kopovmänniskor. Det var tur att själva tävlingen inte var speciellt viktig för Daimler spårade mycket men inte helt rätt. Tre-fyra gånger var han ute på äventyr långt ifrån där spåret gick. Vid skottprövningen trodde jag att han skulle misslyckas men han var så glad när det smällde så han måste ha trott att det var riktig jakt på gång. Efter mycket om och men hittade han fram till spårslutet – som han totalignorerade – och fortsatte att spåra ner i ett kärr. Den hunden älskar att spåra men han är inte jättebra på det, bevisligen. Han fick inget pris i tävlingen 🙂 Tog med Daimler ner till sjön för att han skulle få dricka vatten efter spårningen. Den lilla badkrukan gick ner med alla fyra tassarna i vattnet! Det är inte ofta han gör det. Vi var ner till sjön flera gånger innan vi åkte hem och varje gång gick han ner och ställde sig i vattnet.

När Daimler var avlämnad hemma så blev det ett snabbt pitstop hemma innan födelsedagsfesten i stugan. Det åts beef jerky och naturgodis till fördrinken. Grillad hjortytterfilé till huvudrätt. Det dracks lite öl också – Maiden-ölet Trooper med den fåniga svenska etiketten (det är inget fel på den riktiga, PK Sverige!). Till och med jag drack ett litet glas. Så länge ölet var kallt så var det rätt gott. De två kvarvarande flaskorna kommer nog att användas till matlagning. Efterrätten var ost. Mycket ost. Jag hade köpt ett gäng ostar på Norins. Det var den spanska fårosten Manchego, stinkosten Morbier, den gudomligt goda grottlagrade Gruyèren, blåmögelosten St Agur som passar så otroligt bra ihop med päron- och fikonmarmelad, färskosten Roulé vitlök och så Norins-tipset Primadonna som jag placerar i samma kategori som Gruyère. Otroligt goda ostar allihop!

Bruce Dickinson

Syrran brukar recensera böcker på sin blogg. Det låter kul så jag ska testa det jag också. Den senast lästa boken är en biografi om ”Bruce Dickinson” skriven av Joe Shooman. Den handlar om – surprise surprise – Bruce Dickinson i Iron Maiden. Jag fick tag i den svenska översättningen av boken, som på originalspråk heter det osmidiga ”Bruce Dickinson: Flashing metal with Iron Maiden and flying solo”.

För ett Maiden-fan är det intressant att läsa om Bruces karriär som började i ett gäng band som började på S och fortsatte med Maiden, solokarriär, fäktning, trafikpilotcertifikat och författarskap. Boken är skriven med en stor portion humor och är snabbläst. Det går inte in på djupet utan skrapar mest på ytan av denna mångsysslande sångares historia. Dock har korrekturläsaren slarvat då det finns en hel del stavfel och felskrivna namn (Maidens manager heter Rod Smallwood, på ett eller ett par ställen står det Ron). Huruvida detta är översättarens fel eller författarens låter jag vara osagt. Översättaren har också envisats med att skriva ”dom” istället för ”dem” – något som jag störde mig mycket på i början. Må vara att ”dom” är godkänt i alla skrivregler, jag gillar det inte. Gör om, gör rätt!

Hur som helst så är det en rolig bok som väcker intresset att kolla upp material från Bruces tidiga karriär. En sådan grej är den 8 minuter långa film som Samson, ett av de första band Bruce var med i, gjorde. Den är baserad på historien om Simson – han med det långa håret – med Samsons trummis som super-råddaren Simson som slåss mot onda orangeklädda säkerhetsvakter. Jag hittade filmen på Youtube:  Filmen har en ung och jättesöt Bruce i rollen som sig själv.

Sammanfattningsvis så är det en intressant bok för de som gillar Bruce och/eller Maiden men det hade inte skadat med mer djupgående information om saker och ting. De flesta intervjuer är gjorda med andra personer än Bruce och i de fall Bruce är citerad så kommer det från intervjuer som andra än författaren har gjort. Bruce har ju skrivit ett par böcker så förhoppningsvis skriver han någon gång en bok om sig själv. Den ska jag definitivt läsa!

Seventh son of a seventh son

De som känner mig vet att jag älskar Iron Maiden och lyssnar mycket på dem. Nästan uteslutande faktiskt. Maiden har i och för sig på senare tid fått konkurrens av Sabaton, men det gör inget för Iron Maiden gillar också Sabaton. Maiden har släppt ett rätt stort gäng skivor och en av dem är Seventh son of a seventh son som är ett konceptalbum som bygger på myten om att den sjunde sonen till den sjunde sonen skulle besitta övernaturliga krafter (om detta gäller alla sjunde söner till alla sjunde söner eller bara en speciell sådan son vet jag inte). Detta album anses av många vara om inte det bästa så åtminstone ett av Maidens bästa album. Steve Harris själv har sagt att han inte vet varför just detta album blev så populärt (enligt Wikipedia). Det vet jag! Det innehåller ju så många skitbra låtar! Så enkelt är det.

The Clairvoyant är en av kandidaterna till platsen som min absoluta favorit-Maiden-låt. Det spelar ingen roll vilket humör jag är på, så fort jag hör de inledande tonerna till denna låt så blir hela själen lycklig. Den är så snyggt uppbyggd med en ensam gitarr (eller om det är bas) i början, sedan läggs det successivt på bas (eller om det är gitarr), trummor, keyboard och mer gitarr tills låten kommer igång på riktigt. Och sedan är den helt fantastisk ända tills sista tonen har dött ut.
En annan favorit är Can I play with madness. En låt som sprudlar av glädje – tills man lyssnar på texten som är ganska deprimerande. Men det är ju musiken som är viktigast 🙂
Skivan inleds med Moonchild som har ett av metalvärldens bästa intron. Det skulle vara så otroligt kul att få göra ljuset till den låten, om så bara till introt. Mycket blinkande lampor skulle det bli i alla fall. Awesome!
Hela plattan är fantastisk men om jag ska komma med lite kritik så är det att den är för kort.

Dagens reflektion: När den sjunde sonen har släktträff så blir det ett jättestort kalas. Den första sjunde sonens syskon lär ju ha egna barn, och kanske barnbarn, och hans sju, eller fler, barn lär ha egna barn. Frågan är om det ligger i familjen att skaffa massvis med ungar? Tänk om alla syskon i båda generationerna skaffar sju-åtta barn var! Och så har vi ju alla äkta eller oäkta hälfter också. Undrar om de beställer catering eller om de lagar maten själva?

Varför 2011 var ett mycket bättre år än 2012

Det hela är enkelt: 2011 var ett mycket roligare år än 2012!

Under 2011 såg jag Iron Maiden live på Nya Ullevi. Ashäftigt! I december åkte jag till London och flög flygsimulator med Bruce Dickinson. Ännu häftigare! Jag var rätt bra på att flyga och jag lyckades landa simulatorn utan att krascha 😀 Bruce är en trevlig prick. Jag vill åka och flyga simulator igen!
Syrran och Tor gifte sig det här året. Möhippan blev lyckad, jag fick en fin kornblå klänning och så var det fest. Kul!

I simulatorn med Bruce

Förra året hände inget sådant roligt. Jag såg förvisso Sabaton live. Jag var dessutom på smideskurs och gjorde en liten yxa och jag åkte på flygshow i Duxford. I England var vädret strålande och valet att bära svarta jeans, svart T-shirt, mörkblå tröja och svart skinnjacka var dåligt. Men vi visste ju inte att det skulle vara finare väder i England den helgen än vad det hade varit under hela sommaren i Sverige. Vi flög med Ryan Air till och från England. Piloten på ditresan var sämre på att landa flygplan än jag. Haha! Jag borde bli pilot.

Sally B på IWM i Duxford

Sally B med Memphis Belles nosmålning

Min pyttelilla yxa

Mer 2011 åt mig! Det var ett roligt år!