Nu ska vi se om jag lyckas skriva ett inlägg om min ICL-operation som jag gjorde igår. Synen är rätt bra men jag har svårt att se text på datorn
Jag gjorde min operation i Göteborg då jag inte hade lust att åka till varken Stockholm eller Malmö som var de andra alternativen. Åkte i så god tid hemifrån att vi var framme en timme tidigt. Blev väl mottagna av personalen på Memira och jag fick en påse med ögondroppar och instruktioner för hur de skulle användas. Medan jag väntade på min tur knaprade jag in mig medhavda mackor samt en liten mängd Memira-godis och läste på om ögondropparna. Blev informerad om hur operationen skulle gå till och vad jag behövde tänka på när jag kom hem (inte gnugga i ögonen eller ens peta i området runt ögonen den närmaste veckan till exempel). Jag fick pupillvidgande ögondroppar och en shot med lugnande medel. Förutom att hitta rätt i Gullbergsmotet var det lugnande medlet det jag var mest nervös för innan operationen. Det skulle enligt uppgift smaka riktigt illa. Men vi hittade rätt i motet och shoten smakade grapefrukt men med en rejäl besk eftersmak. Eftersmaken gick att få bort med mer Memira-godis 🙂
Jag fick sitta och läsa ett tag och efter en stund fick jag en omgång pupillvidgande ögondroppar igen. Vid det laget såg jag inget på nära håll men kunde se hyfsat på långt.
Blev hämtad av kirurgen som kollade att ögonen såg bra ut och hällde i smärtstillande ögondroppar. Sedan gjorde han det coolaste jag har varit med om. Med hjälp av ett nålliknande föremål och en penna markerade han på hornhinnan var snitten skulle läggas. Jag kände ingenting 😀 Efter detta var det bara att köra på. Sköterskan tvättade runt ögonen och sköljde rent det ögat som skulle opereras. Eftersom jag inte såg så mycket av det som försiggick så är följande rena spekulationer från min sida. En duk som kändes som en hårt ihoprullad gummimatta trycktes över ögat och vecklades ut. Den hölls fast av något slags klister och jag tror att den hjälpte till att hålla ögat öppet tillsammans med klämmor. Klämmorna märktes då de skavde lite på huden. Sköterskan och kirurgen sköljde ögat, droppade i mer smärtstillande ögondroppar och började greja. Ibland såg jag något av instrumenten som hölls framför ögat men jag kände ingenting. Den lampa de har till hjälp under ingreppet var inte så irriterande som jag hade trott. Dels lyste den inte rakt in i ögat och dels ville kirurgen att jag skulle titta nedåt, bort från lampan. Vid ett tillfälle fick jag information om att jag kunde känna ett tryck mot ögat men det enda jag noterade var att blicken trycktes snett uppåt vänster. De där smärtstillande ögondropparna funkar verkligen 🙂
När högerögat var klart så fick vi ta en paus på en halvtimme då instrumenten inte hade steriliserats som de skulle. Jag fick sitta i ett vilrum med dämpad belysning. Med ett nyopererat öga, som jag såg hyfsat med, och ett öga med gigantisk pupill, som jag inte såg så bra med, ägnade jag tiden åt att facebooka lite. Jag försökte fotografera mig själv men såg så monsterlik ut att jag ville bespara omvärlden den bilden. Sedan var det dags igen. Mer smärtstillande ögondroppar i vänsterögat och så samma rutin som innan. Allt flöt på hur smidigt som helst och helt plötsligt så var båda ögonen fixade. Tiden det tar per öga vid ICL-operation är ca 15 minuter men då är mesta tiden förberedelser inför ingreppet. Jag hade lite dålig tidsuppfattning men skulle gissa på att själva ingreppet (göra hål i hornhinnan, peta in linsen och se till så att den lägger sig till rätta) tar max 5 minuter. Och man känner verkligen ingenting.
Gick tillbaka till vilrummet och fick te och kakor. Och godis. Satt där en halvtimme och kände mig rastlös. Tur att fåtöljen var av snurrtyp så att jag kunde snurra fram och tillbaka. Det lugnande medlet hade nog slutat verka 🙂 Innan jag åkte hem kollades ögontrycket. Vid sådana här operationer finns risken att trycket ökar i ögat och man får grön starr. Det är dåligt och ska undvikas. Fick dock med mig trycksänkande ögondroppar och tabletter.
På kvällen kändes ögonen lite grusiga och skavde. Jag är dock inte alls säker på att det hade med operationen att göra även om det är fenomen som är vanliga. Det kunde lika gärna ha berott på att jag var trött, för det var jag. Hade vaknat vid 04.30 på morgonen och inte kunnat somna om. Grusighet och skavande ögon får jag alltid när jag är trött, och jag är trött ofta, så detta var inget att bry sig om.
Imorse så hade synen förbättrats något. Den var fortfarande lite dimmig på vänsterögat och djupseendet är inte riktigt med i matchen. Ögonen är ju vana att ha synhjälpmedlen en dryg centimeter framför hornhinnan. Nu sitter de i ögonen men ögonen drar ändå ihop sig lika mycket som tidigare. Det kommer nog ta ett tag innan de har vant sig. Jag kunde dock läsa Svensk jakt och bläddra i Ikea-katalogen utan problem. Men att läsa text på datorns skärm är lite besvärligare.
Åkte in till Linköping för kontroll och tryckmätning hos Memira. Jag åkte tåg även om jag hade kunnat köra bil. Med det halvfungerande djupseendet ville jag inte chansa och köra själv.
Sammanfattningsvis kan jag säga att en ICL-operation inte är något att vara nervös för. Det är betydligt värre att hitta rätt i Göteborg. Personalen på Memira är väldigt trevlig och duktig och man känner sig väl omhändertagen. Och så har de hur mycket godis som helst 😀 Efter operationen är det viktigt att följa droppschemat. Jag har fyra sorter. Sort 1 ska tas 3 ggr/dag i 5 dagar, sort 2 tas 2 gg/dag i 10 dagar, sort 3 tas 2 ggr/dag i 3 veckor och sort 4, de trycksänkande, tas 1 ggr/dag i 5 dagar. Inte nog med det, de ska tas med 5-10 minuters mellanrum, förutom sort 1 efter vilken man måste vänta minst 15 minuter innan man tar nästa sort ögondroppar. Jag får ta med mig två av sorterna och mecka med på jobbet i början på nästa vecka, annars måste jag gå upp kl 04 om jag ska hinna med både droppning och att åka till jobbet 🙂 Så här bara en dag efter operationen är jag rätt nöjd men det kan ta upp emot 3 månader innan synen har stabiliserat sig så än är det för tidigt att uttala sig om resultatet.
Alla stavfel i detta blogginlägg rättas när jag kan läsa vad jag har skrivit.