Surströmmingsprovning

Förra helgen var hela familjen ute vid stugan för surströmmingsprovning, vedhuggning och grillning. Vi hade införskaffat tre nya sorter surströmming som fick vara med i testet. De gamla vanliga, Oskars och Röda ulven, hoppade vi över den här gången. Vi vet hur de smakar (gott, klassisk surströmming) och vi orkade ändå inte äta mer än tre burkar på fyra personer.

Resultatet var följande:
Mannerströms: hela fiskar med mycket rom, mild och fin smak med bra balans mellan sälta och syrlighet. Hela fiskar är lite meckiga att rensa, man rensar lätt bort för mycket. Å andra sidan så var det stora strömmingar i burken så det jämnade på sätt och vis ut sig. En favorit hos alla testare.

Kallax filéer: mellanstora filéer med klassisk surströmmingssmak, fin balans mellan sälta och syrlighet. Något saltare än Mannerströms. Hyfsat lättrensade.
Andra favorit hos testpanelen.

Borkbo-suringen: små-mellanstora filéer med betydligt mer sälta än de andra två sorterna, mer salta än syrliga i smaken.
Ingen storfavorit men rätt OK ändå. Kul att det på burken är skrivet från vilken tunna strömmingarna kommer och vilket nummer burken har.

Sabaton – The Last Stand

Sabaton har släppt ett nytt album nu i veckan. Jag fick mitt exemplar igår. Har nu lyssnat igenom det några gånger och tänkte skriva ihop någon slags recension.

Så, Sabaton. Power metal från Falun. Bombastiskt, svulstigt, krigsteman. Senaste albumet handlade om hjältar och det nya handlar om mer eller mindre kända sista strider. De behåller sitt karaktäristiska sound, det hörs att det är Sabaton. Det är som nämnt bombastiskt och svulstigt. Låtar som sätter sig på hjärnan. Joakim Brodéns speciella röst. Power metal när den är som bäst 😀 Vad mer kan man begära? När de släppte Carolus Rex tyckte jag att det var det bästa de hade gjort. Sedan kom Heroes och Carolus Rex fick en konkurrent. Nu är de tre som slåss om titeln Bästa Sabaton-album.

Avengers: Age of Ultron

Jag känner att jag är lite dålig på att uppdatera bloggen. Som vanligt.

I torsdags såg jag Avengers: Age of Ultron på bio. Mina förväntningar var högt ställda samtidigt som jag kände viss oro över att förväntningarna inte skulle infrias. De infriades. Filmen börjar med fullt ös medvetslös men håller inte samma tempo hela vägen. Filmen blir dock aldrig långsam eller tråkig. Jag tänker inte avslöja för mycket av handlingen, så det blir ett kort blogginlägg 😉 , men jämfört med första Avengers-filmen så är denna lite djupare. Jag gillar att man får veta mer om Hawkeye och Romanov.

Chris Hemsworth verkar ha byggt upp sig ännu mer än till de tidigare filmerna, hur nu det är möjligt. CGI? Jag gillar också att Paul Bettany faktiskt får vara med i fysisk form och inte bara göra rösten till Jarvis. Kul också att Maria Hill får vara med lite mer.

Jag kanske är färgad av det faktum att jag nu har gått på bio hela två gånger i år och således fyllt min biokvot för det här och nästa år men jag gillade den här filmen mycket. Jag ser fram emot DVD-släppet. Min grannar kommer nog inte vara lika glada för det är ganska mycket sub-basmuller i filmen 😀

A higher call

Här kommer så en recension av A higher call av Adam Makos.

Boken tar sin början när Franz Stigler är i tolvårsåldern och flyger ett hemmabyggt litet glidflygplan med ett inte allt för lyckat resultat. Vidare följer handlingen hans uppväxt och det som fick honom att börja flyga och senare bli jaktpilot under andra världskriget. Av boken handlar ca 3/4 om Franz, för som Charlie Brown sade till Adam Makos: i den här berättelsen är det Franz som är den verklige hjälten.

Franz flög i Afrika och på Sicilien innan han kom hem till Tyskland för att flyga mot ”the four motors”, de Flygande Fästningarna alltså. Här får man som läsare möta Charlie Brown och hans besättning., dock med betydligt mindre detaljerad bakgrundsinformation. Det är inget som stör handlingen, deras bakgrunder spelar mindre roll för den händelse som skulle utspelas över Tyskland ett halvår senare.

Halvvägs genom boken är Ye Olde Pub ute på sitt första uppdrag med Charlie och hans besättning. De blir svårt sönderskjutna, kommer på efterkälken, kommer i spinn, lyckas häva spinnen och försöker mödosamt ta sig hem till England. Då dyker Franz upp. Som läsare får man inblick i både Franz och ett flertal av amerikanernas tankar och funderingar medan Franz flyger sida vid sida med dem ut över Nordsjön (Franz närvaro förhindrade att Fästningen blev nedskjuten av luftvärnskanonerna vid kusten). När toppskytten börjar rikta sina kulsprutor mot Franz, de enda som fungerade på flygplanet, så beslöt sig Franz för att han hade gjort sitt, gjorde honnör och flög tillbaka hem. Här börjar den bästa delen av boken. Den berättar om Charlies och Franz resterande tid i kriget och hur incidenten den 20 december påverkade dem fram tills de träffas 40 år senare.

Boken är mycket bra men ingen nagelbitare. Man är fullt medveten om att båda överlever, embryot till boken skrevs 2004, men berättelsen är djupt rörande och den ger bland annat en intressant inblick i vad de tyska piloterna tyckte om nazisterna och Göring (om honom tyckte de inte 🙂 ). Det är sådana här berättelser som gör andra världskriget intressant. För min del, som har kollat på filmen Memphis Belle massvis av gånger, så är det givande att få beskrivet hur genomgångarna inför uppdragen gick till, det gäller även konversationer och rutiner i Fästningarna.  Memphis Belle har fångat detta nästan exakt så som det beskrivs i boken, vilket gör att boken blir mer levande när scener från filmen spelas upp i huvudet. Så mitt tips är att kolla på Memphis Belle ett par gånger, den är definitivt värd det, och sedan läsa boken. När man kommer till kapitlet The lives of nine så kan man kollar på Memphis Belle igen innan man fortsätter läsa.

Sammanfattningsvis så är A higher call en bok som borde läsas av alla som är intresserade av andra världskriget, rörande historier, flygplan – i synnerhet B17:ar, eller bara vill få bättre grepp om det vanliga folkets (och piloternas) inställning till en viss mustaschprydd herre och hans entourage. Den borde vara standard att läsa i skolan, för till skillnad från de flesta historieböcker så är denna bra.

Man kan också lyssna på Sabatons No bullets fly (musikvideo med scener från bland annat Memphis Belle). Skitbra låt!