Dagsresa till Visby

Igår åkte jag, syrran och syrrans man till Visby över dagen. Eftersom man ska åka till Visby med stil så flög vi med ”privatplan”. Således var även min pilotkollega med på dagsturen. Allt blir så mycket enklare om man har en pilot med sig på en flygning 🙂

Visby visade sig från sin bästa sida. Nu har jag i och för sig inte så bra koll på Visbys andra sidor men jag antar att det kan vara rätt kallt och blåsigt på vintern. Igår var det varmt och soligt. Turistsäsongen har inte kommit igång än så vi behövde inte trängas med folk. Me like!

Vi parkerade flygplanet vid Gotlands flygklubb och gick in till stan. På vägen passerade vi Intersports förmodligen elegantaste butik. När ringmuren tornade upp sig framför oss kände jag genast historiens vingslag och fick akut lust att springa omkring och fäktas i medeltidskläder. Det får nog bli en vända till medeltidsveckan något år. Fast då får jag tyvärr lämna svärdet hemma 😦

Vår vandring i ”gamla Visby” tog oss till S:t Karins otroligt vackra ruin vid Stora torget, havet, botaniska trädgården, fler snygga ruiner och en hel del coola hus. Den lite äldre arkitekturen är stundtals väldigt intressant. Vi avslutade dagen med sen lunch på Munkkällaren. Lammsmäckan satt som en smäck! Efter 6 timmar i strålande sol var vi mosiga i både huvud och fötter så vi tog en taxi tillbaka till flygklubben och åkte hem. Perfekt dag! Visby rocks!

Bilder från dagen:

Förberedelser inför starten

Baksätet var förvånansvärt rymligt. Det ser mycket mindre ut utifrån.

Cirrusmoln med den karaktäristiska böjen i änden

Vingklaffen nedfälld inför landning

En stilfull Intersportbutik

Ringmuren. En sådan skulle man ha 🙂

”Gamla” Visby med tre ruiner på samma bild.

S:t Karins kyrka som nu är mer av en ruin. Älskar den gotiska stilen.

Botaniska trädgården. Här ska man ha makroobjektiv.

S:t Clemens ruin

S:t Per och S:t Hans ruiner.

Intressant arkitektur. Undrar om någon bor längst upp.

Folktom gata i Visby. Så tomt är det nog inte under medeltidsveckan.

A higher call

Här kommer så en recension av A higher call av Adam Makos.

Boken tar sin början när Franz Stigler är i tolvårsåldern och flyger ett hemmabyggt litet glidflygplan med ett inte allt för lyckat resultat. Vidare följer handlingen hans uppväxt och det som fick honom att börja flyga och senare bli jaktpilot under andra världskriget. Av boken handlar ca 3/4 om Franz, för som Charlie Brown sade till Adam Makos: i den här berättelsen är det Franz som är den verklige hjälten.

Franz flög i Afrika och på Sicilien innan han kom hem till Tyskland för att flyga mot ”the four motors”, de Flygande Fästningarna alltså. Här får man som läsare möta Charlie Brown och hans besättning., dock med betydligt mindre detaljerad bakgrundsinformation. Det är inget som stör handlingen, deras bakgrunder spelar mindre roll för den händelse som skulle utspelas över Tyskland ett halvår senare.

Halvvägs genom boken är Ye Olde Pub ute på sitt första uppdrag med Charlie och hans besättning. De blir svårt sönderskjutna, kommer på efterkälken, kommer i spinn, lyckas häva spinnen och försöker mödosamt ta sig hem till England. Då dyker Franz upp. Som läsare får man inblick i både Franz och ett flertal av amerikanernas tankar och funderingar medan Franz flyger sida vid sida med dem ut över Nordsjön (Franz närvaro förhindrade att Fästningen blev nedskjuten av luftvärnskanonerna vid kusten). När toppskytten börjar rikta sina kulsprutor mot Franz, de enda som fungerade på flygplanet, så beslöt sig Franz för att han hade gjort sitt, gjorde honnör och flög tillbaka hem. Här börjar den bästa delen av boken. Den berättar om Charlies och Franz resterande tid i kriget och hur incidenten den 20 december påverkade dem fram tills de träffas 40 år senare.

Boken är mycket bra men ingen nagelbitare. Man är fullt medveten om att båda överlever, embryot till boken skrevs 2004, men berättelsen är djupt rörande och den ger bland annat en intressant inblick i vad de tyska piloterna tyckte om nazisterna och Göring (om honom tyckte de inte 🙂 ). Det är sådana här berättelser som gör andra världskriget intressant. För min del, som har kollat på filmen Memphis Belle massvis av gånger, så är det givande att få beskrivet hur genomgångarna inför uppdragen gick till, det gäller även konversationer och rutiner i Fästningarna.  Memphis Belle har fångat detta nästan exakt så som det beskrivs i boken, vilket gör att boken blir mer levande när scener från filmen spelas upp i huvudet. Så mitt tips är att kolla på Memphis Belle ett par gånger, den är definitivt värd det, och sedan läsa boken. När man kommer till kapitlet The lives of nine så kan man kollar på Memphis Belle igen innan man fortsätter läsa.

Sammanfattningsvis så är A higher call en bok som borde läsas av alla som är intresserade av andra världskriget, rörande historier, flygplan – i synnerhet B17:ar, eller bara vill få bättre grepp om det vanliga folkets (och piloternas) inställning till en viss mustaschprydd herre och hans entourage. Den borde vara standard att läsa i skolan, för till skillnad från de flesta historieböcker så är denna bra.

Man kan också lyssna på Sabatons No bullets fly (musikvideo med scener från bland annat Memphis Belle). Skitbra låt!

Nya böcker

Jag beställde några nya böcker igår, Custom knifemaking, The Complete bladesmith och A higher call. Tänkte skriva en recension när jag har läst dem, fast troligen inte för de två första. De är faktaböcker om knivsmide och så värst intressant att recensera dem är det nog inte. Den sistnämnda däremot är en helt annan femma. Den handlar om två piloter under andra världskriget, en tysk och en amerikan, som inte skjuter ner varandra och 40 år senare träffas igen. Amerikanen var ute på sitt första uppdrag med sin B17-besättning och tysken hade en nedskjutning kvar till en ärofylld medalj. Efter bombräden blev amerikanerna rätt hårt åtgångna av fienderna och akterskytten dog. När tysken kom nära bombaren så beslutade han sig för att inte skjuta ner dem utan eskorterade dem ut över Nordsjön och lämnade dem innan han själv blev nedskjuten. Mer om detta finns att läsa här. Ser fram emot att få böckerna men det lär väl ta två veckor.

Flygtur över slätten

Jag har en kollega med flygcertifikat. Det gillar jag, flyga är kul 🙂 Vi var ute en vända i fredags och flög från Linköping till Motala och Mjölby och sedan tillbaka till Linköping. Jag är inte på något vis en flygvan människa. Om jag reser någonstans så gör jag det oftast med bil då jag mest reser inom Sverige. Men de senaste åren har det blivit ett par vändor till England och dit har jag inte åkt bil. Senast var när jag åkte på flygshow i Duxford och innan dess åkte jag till London för att flyga Bruce Dickinsons flygsimulator. Och så var jag i USA och flög dit och hem och en del inom landet. Men annars håller jag mig mest på marken. Så min blygsamma flygerfarenhet gäller stora passagerarflygplan.

I fredags flög vi ett fyrsitsigt enmotorigt plan, en Archer för de som undrar. Det var annorlunda. Små flygplan är mer vindkänsliga och det hoppar och studsar mer i dem än i till exempel en Boeing 737. Av naturliga skäl. En 737 väger ju mycket mer 🙂 Men roligt var det. Man får ett annat perspektiv på landskapet när man ser det från luften.

Motala

 

 

 

 

 

Stora Rängen

 

 

 

 

 

Östgötaslätten

Dålig aktivitet

Det är lite dålig aktivitet här på bloggen. Det beror på att livet ligger lite nere just nu. Det händer inte så mycket. Jobbar, tittar på tv och sover mest. Ibland går jag och handlar. Har gjort beef jerky men eftersom det redan finns minst fyra inlägg om beef jerky så kändes det omotiverat att skriva ett till. Jag kör på samma recept som de senaste gångerna, inget nytt att rapportera alltså. Till jul kanske jag gör jul-beef jerky med kardemumma, ingefära, nejlikor och andra juliga kryddor. Det låter i och för sig inte så gott men jag lär aldrig få veta resultatet om jag inte provar.

Har börjat fundera på att ta privatflygcertifikat. Det är dyrt. Kursen har dessutom redan börjat. Innan man får sitt cert ska man dessutom göra minst 20, tror jag att det är, timmar ensamflygning. Jo tjena! Vad händer om planet får något fel som man inte kan fixa själv? Får fundera vidare på detta. Flygklubben erbjuder prova-på-flygning. Men jag vet inte, det känns säkrare att flyga en Boeing-simulator eller som passagerare med någon som kan flyga.

På söndag är det dags för vintertid igen. Äntligen! Jag har längtat ända sedan vi bytte till sommartid i våras.

Varför 2011 var ett mycket bättre år än 2012

Det hela är enkelt: 2011 var ett mycket roligare år än 2012!

Under 2011 såg jag Iron Maiden live på Nya Ullevi. Ashäftigt! I december åkte jag till London och flög flygsimulator med Bruce Dickinson. Ännu häftigare! Jag var rätt bra på att flyga och jag lyckades landa simulatorn utan att krascha 😀 Bruce är en trevlig prick. Jag vill åka och flyga simulator igen!
Syrran och Tor gifte sig det här året. Möhippan blev lyckad, jag fick en fin kornblå klänning och så var det fest. Kul!

I simulatorn med Bruce

Förra året hände inget sådant roligt. Jag såg förvisso Sabaton live. Jag var dessutom på smideskurs och gjorde en liten yxa och jag åkte på flygshow i Duxford. I England var vädret strålande och valet att bära svarta jeans, svart T-shirt, mörkblå tröja och svart skinnjacka var dåligt. Men vi visste ju inte att det skulle vara finare väder i England den helgen än vad det hade varit under hela sommaren i Sverige. Vi flög med Ryan Air till och från England. Piloten på ditresan var sämre på att landa flygplan än jag. Haha! Jag borde bli pilot.

Sally B på IWM i Duxford

Sally B med Memphis Belles nosmålning

Min pyttelilla yxa

Mer 2011 åt mig! Det var ett roligt år!