Sommaren 2023

Semestern är över för i år och detta är ett slags sammanfattning av den.

Mat
Första veckan handlade till 80% om mat. Var ska vi äta? Vad ska vi äta? När ska vi äta? Vad är närmaste vägen till restaurang X? Vi var i Hälsingland den första semesterveckan och behövde planera våra måltider mer än vad vi gör hemma. Vi åt på följande ställen:

Wilmars bageri i Los. De har alltid väldigt gott fikabröd men man måste vara där tidigt om man vill ha mycket att välja på. Brödet går åt snabbt. Vi åt köttbullebaugette och croissant med nutella. Efter Wilmars besöker man med fördel Loos-gruvan.

Kanonholmen seafood i Söderhamn. Lunch innan vi skulle flyga Viggen-simulator på flygvapenmuseet. Inte mycket folk vid 11-tiden, snabb service, god mat (fisk- och skaldjursgryta). Fin utsikt över vattnet. Svårt att hitta dit om man inte kör med GPS eller vet var det ligger. Inte ett ställe man råkar ramla över hur som helst. Vi googlade ca en halvtimme på matställen i och i närheten av Söderhamn innan valet föll på Kanonholmen.

Avholmsberget utanför Delsbo. Ligger uppe på kanten till ett tämligen brant berg vid Norrdellens strand. Schysst utsikt över den ”lilla” asteroidnedslagsplatsen som Norrdellen är. Vi var där vid 11-tiden och då var det föredömligt folktomt. Vi åt mycket god rödingfilé. Sedan åt vi glass och då drällde det in en stor mängd lunchgäster. Bra timing 🙂

Hovra vandrarhem i Hovra. Här käkade vi lunch två gånger. Första gången blev det veckans soppa, en vegetarisk soppa med potatis, purjolök och squash, och våfflor. Andra gången hamburgare med nachos och salsa istället för pommes. Riktigt goda rätter allihopa.

Röda kvarn i Ljusdal. Inhyst i en gammal teater. De har vegetarisk inriktning men man kan få protein i form av exempelvis ost. Gott käk. Inte mycket folk.

Aktiviteter
Varsitt entimmespass i Viggen-simulatorn var inbokat. Jag ville mest köra touch-and-go för man vet aldrig när man hamnar i en situation då man måste landa ett gammalt stridsflygplan 😀 Fick göra en roll och looping också, och skjuta raketer. Det faktiska flygandet var ändå det som gav mig mest upplevelse.

Vi besökte också Loos-gruvan vilket är tradition när vi är i Hälsingland. En koboltgruva från 1700-talet där man hittade nickel för första gången. Vi passade höns några dagar, och läste böcker. Själv läste jag ut drygt 3 st. Väl hemma gjorde vi mest kortare dagsutflykter. Mutebo minijärnväg, Hällestad marknad, och Boställets vedugnsbageri bland annat. Vädret var inte varmt och soligt som utlovat, förutom i Hälsingland där det enligt prognosen skulle vara kallt och mulet, så en dag fick vi helt enkelt ha bastupremiär…

En dag rökte vi lax och räkor. Laxen har vi inte hunnit äta än men räkorna blev riktigt goda.

Underhållning
Vi har under sommaren hunnit kolla igenom Star Trek Strange New Worlds säsong 2, Star Trek Lower Decks, Star Trek Discovery säsong 4, och The Witcher säsong 3. Strange New Worlds är den bästa av de nya S.T-serierna. Jag gillar att de har gått tillbaka till formatet med veckans encounter och att det känns mer Star Trek än vad Discovery och Star Trek Picard gjorde de två första säsongerna. Discovery har blivit bättre under de senaste säsongerna och även om de har en enda story line så får de in lite S.T-känsla ändå. Lower Decks är galet kul med mängder av referenser och meta-referenser till gamla Star Trek. Älskar att karaktärerna refererar till Kirk, Spock och kompani som TOS, vilket normalt sett står för The original series, men i Lower Decks betyder Those old scientists 😀 Crossovern mellan Strange New Worlds och Lower Decks var briljant! Samma med musikalavsnittet av Strange New Worlds. Nu har vi börjat se om Star Trek Deep Space Nine.

Vi såg Oppenheimer på bio i Ljusdal. Bion i Ljusdal är väldigt trevlig och fräsch. Sköna fåtöljer med gott om benutrymme. Golvet är rent så skorna klibbar inte fast som de gör på somliga andra biografer.

Allt som allt har det varit en trevlig men kall sommar. Värmen kommer väl i september-oktober eller så.

Framsteg

Nytt år. Nytt inlägg om brynjan. Jag har jobbat en hel del med den sista tiden och har framförallt fokuserat på att minska omkretsen på halshålet. För att göra det snyggare och mindre satte jag fast några extra rader på ryggstycket och monterade små trianglar i hörnen. Det var meckigt. Den första triangeln (bakre högra) blev bra på första försöket. När jag skulle bygga nästa triangel hade jag glömt bort hur jag gjorde den första så den blev fel. Fick således klura och uppfinna hjulet igen 🙂 Man måste tänka till lite eftersom trianglarna inte är identiska. Nu sitter alla fyra trianglar på plats och brynjans ringning är lagom tight. Jag fyllde också upp framstycket med 5×5-bitar där det saknades.

Den första triangeln på plats – bakre högra

Främre högra triangeln under montering

Bakre vänstra triangeln halvt fastmonterad

Den fem yttre ringarna behövde sedan tas bort för att det skulle se snyggt ut.

Brynjans nuvarande storlek och form

Nu blir nästa steg att fortsätta bygga på längden, och för det behöver jag bygga fler 5×5-bitar, och för att kunna göra det behöver jag bygga en stor mängd femmor. Det blir till att dra igång Netflix och kolla på någon serie medan femmorna byggs. Återstår att se om jag kan bli klar med brynjan i år. Det lär behövas minst 2st, förmodligen 3 st, 5×5-bitar på längden för att få rätt längd, och brynjan är 8 bitar bred, så minst 32 sådana bitar behöver byggas. Då har jag inte räknat med det material som behövs för att göra klart ärmarna och sy ihop fram- och bakstycket.

Daimler

2008-05-04 – 2021-12-10

Daimler

I fredags fick Daimler somna in för gott. Han blev 13 år gammal. Nästa år, på internationella Star Wars-dagen, skulle han ha fyllt 14. Daimler bodde hos oss under hela pandemin, så totalt sett har jag och T bott i huset under längre tid tillsammans med Daimler än utan (1 år 8 månader mot 1 år 5 månader). Det är tomt utan honom, men han mår nog bättre nu. Han drabbades av en massa olika åkommor under sista året: magkatarr, hosta, artros, något neurologiskt fel som påverkade bakdelen, och tandsten. Under de sista veckorna hade han svårt att gå uppför trappan och han halkade i den vid flera tillfällen. Han ramlade även nedför de nedersta trappstegen några gånger. Han hade svårt att resa på sig om han låg ner och inte hade baktassarna precis under kroppen. Balansen blev också sämre och han orkade inte hålla sig uppe när han stod stilla. Han kände inte när han behövde gå ut och bajsade inne några gånger, vilket han tyckte var jobbigt även om vi inte gjorde någon stor sak av det. Han älskade dock att nosa och spåra in i det sista. I torsdags fick han köra nosework och det syntes på honom hur roligt han tyckte att det var. Nosa och äta gottis – finns det något bättre? Vi gick en nosework-kurs i somras. Daimler var den äldsta hunden på kursen och han var riktigt duktig.

Som valp och unghund, och även en bra bit in i vuxenlivet, var han väldigt intensiv. Detta uppfattade jag ändrades när Benz dog för två-tre år sedan. Då slocknade glädjen som Daimler alltid hade i ögonen, och han verkade bli deprimerad. Därför fick han flytta hem till oss när vi började jobba hemifrån. Hos oss hade han alltid sällskap och fick vara inomhus hela dagarna när vi inte var ute på promenad. Jag kände dock alltid lite stress över att han inte fick så mycket uppmärksamhet som han förtjänade. Detta märktes extra tydligt när jag inte längre fick jobba hemma mer än två dagar i veckan. T gjorde dock ett bra jobb att ta hand om Daimler så det gick ingen nöd på honom, men det var jobbigt.

Våra fotspår från en av de sista promenaderna

Daimler i sitt vintertäcke

Daimlers slaktade toa- och hushållspappersrullar

Daimler och hans kullsyskon fyra veckor (Daimler är den som ligger på rygg i knät)

Daimler vintern 2020

Daimler hade en stenhård svans som han viftade med konstant. Det hände mer än en gång att han slog i svansspetsen i något hårt så att den började blöda. Sedan fanns det små blodstänk överallt. Han hade också egenheten att han ville slicka folk i ansiktet och gärna på näsan, och när han var exalterad (vilket han var jämt) så nöp han med framtänderna i nässpetsen. Hans tänder var små men vassa 😀 Han var konstant glad, och när det kom besök hem till husse stod Daimler med framtassarna på grinden och hoppade upp och ner. Ofta var hela han i höjd med grindens överkant, men han hoppade aldrig över.

Daimler är den snällaste hund jag har träffat. Han älskade folk och att få allas uppmärksamhet. Han var behaglig att ha inomhus, för han skällde aldrig. Han blev aldrig någon bra jakthund men de gånger han släpptes i hägn sprang han lite efter grisarna och skällde, men jag tror att det nog bara var för syns skull. Han var också lätt att ha med sig, om man bortser från att han drog konstant i kopplet. Han skulle alltid vara först och det var viktigt att hinna fram till de nya dofterna innan de försvann. De sista åren slutade han att dra i kopplet, men han ville ändå bestämma var vi skulle gå. Ibland var det frustrerande att han aldrig ville gå in efter en promenad. Det var också frustrerande att han skulle äta allt äckel han hittade ute. På grund av hans goda luktsinne hittade han detta äckel lätt, och ju mer vi försökte hindra honom från att äta det desto ivrigare letade han. Till slut gav vi upp. Han fick ät lite av allt han hittade 🙂

Vila i frid älskade Daimler.

Daimler sommaren 2020

Ringbrynjans återkomst – igen

Jag är förvånad själv men jag har åter kommit igång med bygget 🙂 Det byggs inte varje dag eller ens varje helg, men när det sker så händer det en del. Tack vare de små sektioner jag har byggt och lagt på hög går det snabbt att öka både bredd och längd. Nu finns både översidan av två ärmar (flärparna till höger och vänster på bilden) och en sektion som bygger på längden (flärpen nedåt på bilden). Ärmarna når i dagsläget till strax nedanför armbågen vilket är lagom. Eventuellt behöver jag ta bort några rader då det ska vara guldringar längst ner och jag vill inte ha ärmarna för långa. Det behövs minst en sektion till för att få rätt längd. Jag har inte bestämt mig än för hur lång brynjan ska bli. Jag får helt enkelt se vad som känns bra och ser snyggast ut allt eftersom den växer fram.

Guldstjärnan är bortplockad och demonterad eftersom den blev ful. Jobbet att ta bort den och ersätta med enbart svarta ringar tog oproportionerligt mycket tid och var lite anledningen till att bygget ständigt avstannade. Jag har hela tiden dragit mig för att plocka bort delar av brynjan eftersom det är krångligare än att bara montera fast nya delar. Men nu är det fixat! Med den här takten borde jag kunna få brynjan hyfsat klar under julledigheten i år. Finliret som att snygga till halshålet kan kräva mer tid för där har jag ingen aning om hur jag ska gå tillväga. Den utmärkta webbsida jag hade som referens när jag började planera för att bygga en ringbrynja kan jag inte längre hitta 😦

2020 – De Introvertas År

eller, Det Bästa Året I Mitt Liv.

För drygt ett år sedan inleddes distansarbete på mitt jobb i och med covid-19-pandemin. Strax efter flyttade Daimler hem till oss för att han skulle få sällskap på dagarna. Det har varit den bästa tiden i mitt liv! Jag kan vara mer effektiv på jobbet, jag slipper pendlingen, jag får vara hemma hela dagarna, jag kan äta delvis färsklagade lunchlådor (nykokt pasta eller potatis till exempel), jag kommer ut några gånger om dagen eftersom Daimler behöver promenader, mitt humör är bättre, jag jobbar i en tyst och behaglig arbetsmiljö, jag har bättre balans mellan jobb och fritid, det är lättare att ta pauser, etc etc. Jag ser bara fördelar med hemarbete. Men jag är också en tämligen introvert person 🙂 Mitt behov av att träffa folk IRL är förhållandevis litet. För min del är det fullt tillräckligt att prata med någon kollega över Teams, eller bara använda Teams-chatten, om jag känner behov av social interaktion.

Det har varit kul att följa diskussionerna kring den sociala distanseringen på exempelvis Facebook där alla extroverta personer går på om hur jobbigt det är att inte få träffa vänner samtidigt som vi introverta stortrivs 😀 Jag kan absolut fortsätta leva så här resten av livet. Det gångna året har visat att jag inte behöver åka någonstans som inte är absolut nödvändigt. T sköter storhandlingen, men inte ens det skulle behövas om det går att beställa hem matvaror. Nu bor vi i och för sig utanför alla leveransområden så vi skulle ändå behöva åka och hämta maten.

En annan trevlig fördel med hemarbetet är att det går att följa naturens växlingar på ett helt annat sätt än om man är på kontoret. Utanför mitt arbetsrum finns det en stor ek och en massa buskar och det är kul att se hur de blir allt grönare när knopparna dyker upp, spricker och blir till blad.

På ett icke-jobbrelaterat plan har den sociala distanseringen också påverkat fritidsaktiviteterna. Sedan strax innan jul har jag varit med på två rollspelskampanjer via mail, ev av dem pågår fortfarande. Play-by-mail är det för mig optimala sättet att spela rollspel. Jag har gott om tid att fundera på hur min gubbe reagerar i olika situationer. Jag slipper sitta stilla på en stol och försöka fokusera på spelet i 6-7 timmar i sträck. Jag kan befinna mig var som helst när jag läser och svarar på mail. Nackdelen är väl att det kan gå lite långsamt när inte alla spelare har möjlighet att läsa och svara på mail flera gånger om dagen, och att jag upplever starka abstinenskänningar när spelet pausas för högtider och annat. Men fördelarna väger absolut upp för nackdelarna.

Jag hoppas att pandemin leder till bättre möjligheter att jobba hemifrån framgent, att personer som fungerar bättre i en icke-social miljö tillåts jobba på distans även efter att pandemin är över. Det ”gamla” sättet att se på arbete är förlegat. Låt de som fungerar bättre hemma jobba hemma och de som vill träffa folk kan vara på kontoret, så blir alla nöjda 🙂

Hälsingland 2019

Årets Hälsinglands-vecka för över för den här gången och den var härlig som alltid (möjligtvis med undantag för sista dagen förra året då den stora skogsbranden startade). Vi hann med Järvzoo där vi såg både lodjursunge och fjälluggleungar, vi bakade tunnbröd med släkten, vi åkte till Söderhamn och flög Viggen-simulator, vi fikade, vi kollade på brandskadad skog och vi introducerade kusinbarnen för Star Trek. Vi badade inte. +18 grader i Ljusnan och +15-20 grader i luften är för kallt… Vi såg även en Tesla i Edsbyn på uppvägen 🙂

Lodjursungen, ca 2 månader

Mamma lodjur väntar på mat

Hovrahällarna

Brandskadad skog

Brandskadad skog på andra sidan Ljusnan

Odlingar

Innan jag och T köpte huset, till och med innan vi började leta hus, så gjorde vi planer för vad vi skulle odla när vi väl hade flyttat till hus. Planerna började alltid med några små kryddodlingar med basilika, timjan och oregano och växte tills vi hade behövt ett växthus på 100 kvm för att få plats med allt. Då sansade vi oss och började om, och så upprepade sig proceduren 🙂 Vi kommer inte att anlägga några permanenta odlingar på tomten i år utan tänker köra med krukor och balkonglådor för att se om vi tycker att det är kul. Vi skulle bara ha några små odlingar med basilika, timjan och oregano. Sedan köpte vi fröer. Ett par gånger. Nu har vi körsbärstomater, busktomater, grön basilika, röd basilika, timjan, oregano, persilja, sockerärtor, spritärtor och lavendel på groning. Senare i vår/sommar kommer vi att plantera rädisor och rödbetor också 🙂 Det gick bra att skaffa en liten odling med bara några kryddor 😀

Bilden nedan är från någon vecka sedan. Ärtplantorna har sedan dess blivit någon decimeter höga, tomaterna har fått fler blad och timjanen har vi planterat om eftersom den grodde för dåligt. Troligen planterade fröna för djupt. Lavendeln står på köldbehandling i kylen i källaren och är inte med på bilden, men de har ändå inte börjat gro och är inte så mycket att se.

Våra odlingslådor: spritärtor, sockerärtor, körsbärstomat, busktomat, oregano, grön basilika, röd basilika, persilja och timjan

Ny kyl och frys

Tidigare under vintern bytte vi ut den gamla kylen och frysen mot ny, fullhöjds, kyl och frys. Det var ett spännande projekt som avslöjade hur köket en gång i tiden såg ut 🙂 Köket ser fortfarande ut som på den sista bilden eftersom vi ännu inte har skaffat några överskåp. Originaltapeten, tillsammans med vårt bruna badrum, utgör dock höjdpunkterna när vi visar runt besökare i huset. Vilket år som helst ska vi fixa överskåp 🙂

Köket strax innan kyl och frys avlägsnades

Kylen och frysen bortplockade

En skymt av kökets originalutseende

Nya kylen och frysen på plats

 

Gott Nytt År!

Detta år har varit relativt händelserikt. De tre största sakerna som inträffade var att jag och T köpte hus, åkte till Skottland och blev sambos – i den ordningen. Kontraktet skrevs på sista arbetsdagen innan semestern. Inflyttningen skedde i oktober så hela hösten gick åt till att flyttpacka, flytta och packa upp. Hittills har vi inte hunnit med att jaga.

Den enormt varma sommaren medförde att vi badade flera gånger. Vi spenderade en vecka i Hälsingland hos släkten med sol, bad i Ljusnan och tunnbrödbakning. Detta följdes av en vecka i Skottland med sol, sevärdheter och en betydligt behagligare temperatur än i Sverige, ca +20-25 grader. Tyvärr lade bränderna i Hälsingland lite sordin på upplevelsen. Vi följde utvecklingen av bränderna via FB och nyhetssiter. Skottland var underbart! Vi höll oss mest i Edinburgh men åkte på dagsturer till Hadrian’s Wall och Stirling. Vi passade också på att äta skotsk mat som Scottish pies (eller ”pies”, som jag antar att skottarna kallar dem), haggis, lax och musslor. Under resterande semester fixade och grejade vi inför husövertagandet, badade och gjorde vårt bästa för att hålla oss svala. Den intensiva Skyrim-period som vi hade under våren fick läggas ner eftersom T:s projektor inte klarade av den höga inomhustemperaturen. Spelandet återupptogs under julledigheten 🙂

Flytten till huset var rätt krävande eftersom vi flyttade ut från två lägenheter samma helg. Vi hade hjälp av släkt och vänner som tur var. Uppackningen pågår fortfarande och julledigheten har inneburit flera besök på Ikea för inköp av möbler. Inredningen artar sig och huset börjar nu se ut som ett hem och inte bara ett hus fullt med prylar 😀

Nyår firas hemma i lugn och ro med god mat (och Skyrim?).

Vi önskar släkt och vänner ett gott nytt år!

Vårt hus

Krämig vitlökssoppa

Ett mildare alternativ till den kryddstarka vitlöks- och ingefärssoppan jag gjorde förra veckan. Den är baserad på en soppa som serverades på hotellet i Österrike där familjen bodde när vi var där och åkte skidor för många år sedan.

En rejäl mängd vitlöksklyftor, minst en halv boll
1-2 gula lökar
2-3 msk vetemjöl
ca 5 dl vatten
2 tärningar köttbuljong
2-3 dl grädde
smör
salt och peppar

Skiva vitlöken tunt och finhacka den gula löken. Fräs på medelvärme i smör tills det är mjukt. Strö över mjölet och rör runt. Tillsätt vattnet, gärna kokande, lite i taget och rör ut redningen så att alla klumpar försvinner. Tillsätt buljongtärningarna och koka upp. Tillsätt grädden, låt soppan småkoka ett par minuter och smaka av med salt och peppar. Man kan själv välja om man vill ha svart- eller vitpeppar. För en mer uttalad vitlökssmak kan man pressa i några vitlöksklyftor när soppan har kokat klart.